De rödgröna har på senare tid gjort en kraftig vänstergir, som de saknar folkligt mandat för. Alliansen väljer i sin tur att sitta på händerna, i stället för att försöka få genomslag för den politik de gick till val på.
Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet planerar, enligt vad som framkommit, att i höstbudgeten höja skatten på utbildning, entreprenörskap, risktagande, företagande och flit samtidigt som olika bidrag och andra sorters transfereringar till de som inte arbetar ökar i det närmaste okontrollerat.
Högre skatt på arbete kombinerat med högre bidrag är precis den politik som Sverige inte behöver när andelen äldre i befolkningen ökar samtidigt som antalet personer i utanförskap förväntas överstiga en miljon inom kort. För att den välfärdsekonomiska ekvationen på sikt ska gå ihop måste fler komma i arbete, och då blir skattehöjningar och bidragshöjningar kontraproduktiva åtgärder.
Alliansen kan stoppa utvecklingen relativt omgående genom att lägga en gemensam höstbudget, som med största sannolikhet skulle röstas igenom av riksdagen. Men istället för att förhandla fram en gemensam höstbudget för alliansens företrädare akademiska diskussioner i media om SD är att betrakta som ett rasistiskt parti eller inte. Att S och MP förhandlar med Jonas Sjöstedt som gick med i V när V var ett uttalat revolutionärt kommunistiskt parti, ser däremot inte alliansens partiföreträdare som problematiskt.
Det finns en stor icke-socialistisk majoritet i riksdagen. Det finns således inget folkligt mandat för de rödgrönas kraftiga vänstergir. Att alliansen väljer att sitta på händerna trots den rödgröna vänstergiren kan rimligen inte - ur ett borgerligt väljarperspektiv - ses som något annat än ett svek. De som röstade på Moderaterna, Liberalerna, Centern och Kristdemokraterna i riksdagsvalet 2014 utgick rimligen ifrån att partiernas företrädare skulle göra det yttersta för att få genomslag för sin politik. Så blev inte fallet.
Alliansen tillämpar nu i praktiken decemberöverenskommelsen frivilligt utan några försäkringar från de rödgröna att de kommer agera på samma sätt efter valet 2018. ”Det är unikt i Europa att en högermajoritet i parlamentet släpper fram en rödgrön regering sa statsvetarprofessorn och socialdemokraten Ulf Bjereld i somras när han var i Almedalen. Bjereld har naturligtvis helt rätt på den punkten.
Det är svårt att hitta rationella förklaringar till detta borgerliga självskadebeteende. En möjlig förklaring är att de borgerliga partiföreträdarnas personliga aversion gentemot SD är så stark att den skapar de låsningar vi ser. En annan förklaring kan helt enkelt vara att alliansens strateger är sorgligt inkompetenta.
Alldeles oavsett gör alliansen inte det yttersta för att få genomslag för sin politik, vilket är oacceptabelt i ett demokratiskt system. Det är dessutom samhällsekonomiskt olyckligt eftersom Sverige på grund av den åldrande befolkningen och ett stort utanförskap är i behov av liberala ekonomiska reformer.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
