Politik

Politiska partier är våra nya fotbollslag

Sossarna BK, Moderaterna IF, SD 88 och Centerpartiet United. Det spelar ingen roll hur ni presterar, vad ni tycker och vad ni vill åstadkomma. Ni har era kärnväljares definitiva och oböjliga supporterskap tills de dör. Oavsett vad, i ur och skur, skriver Ulf Appelgren.

Sossarna BK, Moderaterna IF, SD 88 och Centerpartiet United… Det må låta överdrivet och komiskt, men det är en snarlik idolisering många människor ger landets partier och i viss mån deras partiledare i dag. Sedan hatar vi självklart många av de andra partierna och deras partiledare – det ”ingår” ju i supporterskap.

Partierna har mer och mer kommit att betraktas som fotbollsklubbar där vi mer eller mindre svär evig trohet att vara ”vårt” parti troget oavsett hur den politiska spelplanen ändras eller hur förändringens vindar ruckar på partiets åsikter i stora frågor. Vi hejar på vårt parti – onyanserat, okritiskt och ofta oinsatt. 

Politikens innehåll har blivit underordnat partinamnet och en vurmande gemenskapskänsla till partiet i fråga. Vi är moderater eller sossar oavsett vad de gör.

Moderat under Reinfeldt, under Kinberg Batra och under Kristersson även om politiskt innehåll och människosyn ändras radikalt. ”Jag är evigt moderat, det spelar väl ingen roll vad de tycker?” Sosse under Palme, Persson och Löfven även om vindarna blåst dem successivt åt höger. ”Jag blev född sosse och kommer vara det tills jag dör.” Som två dumma mynt med bara en sida.

Visst kan ens åsikter förändras med tiden och det i samklang med partiets förändring och detta kan få partitillhörigheten att kännas fortsatt legitim. Att helt bortse från innehållet gör oss dock till primitiva supportrar av det parti vi svurit trohet till och den verbala atmosfären liknar mer läktarkultur än ett vuxet samtal. En ”partiallsvenskans” läktare där brölande skrik kombineras med oförmåga att nyansera och att förstå andras perspektiv. Detta reptilhjärnabeteende, som vi gillar och charmas av på fotbollsläktaren, blir problematiskt när det appliceras i det politiska samtalet. Ändå händer det.

Ta vår aktuella regeringsbildning – överallt ser vi missnöjda väljare som anser att Socialdemokraterna vann, eller ja – att Sossarna BK vann om ni så vill. Ja, Socialdemokraterna vann förvisso i viss mån i och med att regeringsmakten inte är oviktig och att ministerposter är symboliskt tunga. Det som dock är slående är att i mångas ögon förs dialogen om innehållet, i den politik som kommer föras, helt i periferin.

Mängder av moderatvänner som jag vet sällar sig till åskådningen liberalism (snarare än konservatism) gnäller och kverulerar högljutt. Här åsidosätts det faktum att politiken som kommer föras de närmaste fyra åren i många frågor kommer vara så liberal att experter menar att till och med Reinfeldt själv skulle trilla av stolen.

Varför är de missnöjda? Jo, för att de omedvetet applicerar sportvärldens enkla fotbollssupporterskap på politikens långt mer komplexa arena. Moderaterna förlorade och Socialdemokraterna vann. Så enkelt är det för vissa.

Om så Socialdemokraterna genomförde hela Moderaternas partiprogram skulle deras väljare vara missnöjda. Då kan man ju fråga sig – är Socialdemokraternas väljare nöjda nu då?

Bibehållen regeringsmakt, många egna reformer givetvis, högerextrema krafter hålls utanför etcetera. Det finns glädjeämnen för dem ja, men att betrakta det hela som en ren vinst och att fira ”SM-guld” vore galet. Det politiska innehållet är långt mer liberalt än önskat och man får aldrig glömma att innehållet är kärnan. Med innehållet i åtanke är det således ni som sällar er till liberalism som kanske vann mest. Grattis!

En annan stor trend är såklart att många snarare byter parti lättvindigt och att de inte känner igen sig i ovan beskrivning om evig trohet och supporterskap till partiet. Visst är det så att lättvindig flyktighet också kan kritiseras men en sådan handling kräver ju faktiskt kritiskt tänkande och visar förmågan att kunna ändra sig. Förmågan att ändra sig och att utmana sin solida verklighetsbild är ett tecken på flexibilitet och även intelligens menar forskarna – men det är en annan diskussion.

Det onyanserade supporterskapet har givetvis funnits även innan dagens datum. Men det moderna samtalsklimatet på främst sociala medier har gjort polariseringen mer påtaglig och det politiska landskapet mer dikotomt – allt är svart eller vitt. Det är därför viktigt att även den mest inbitna supportern av Sossarna BK, Moderaterna IF, SD 88 eller Centerpartiet United slutar vara just det – en inbiten supporter.

Supporterskapet och idoliseringen har sina arenor. Det lämnar vi åt fotbollen, ishockeyn eller melodifestivalen. Politik är inte okritiskt supporterskap, politik handlar främst om innehåll, ideologi och visioner. Det handlar om förmågan att ta beslut, att kompromissa och att nyansera. Släppt ditt supporterskap. Ditt parti är och kan inte vara bäst på allt och här tror jag till och med att supportern på läktaren är mognare i sin nyanseringsförmåga.

För visst kan man ibland erkänna att motståndarlaget har bättre vänsterback?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.