Psykisk ohälsa

Politiska hänsyn ger skolan skulden för psykisk ohälsa

För två år sedan efterlyste jag en oberoende utredning kring orsaken till den ökade psykiska ohälsan bland unga, eftersom Folkhälsomyndigheten låtit politiska hänsyn hindra detta i minst tjugo år. Nu har den gjort det igen med en rapport som lägger skulden på skolan och frikänner familjepolitiken, trots stora brister i underlaget, skriver journalisten Susanne Nyman Furugård. 

I förra veckan presenterade Folkhälsomyndigheten ett pressmeddelande med slutsatsen att orsakerna till den ökade psykiska ohälsan bland unga ”i första hand tycks finnas inom skolan”. Tvärsäkerheten väckte uppmärksamhet i media då myndigheten aldrig tidigare har kunnat peka ut någon orsak, utan bara talat om flera möjliga. Men läser man rapporten framgår det att slutsatsen inte är så säker och att underlaget uppvisar stora brister.

Slutsatsen vilar tungt på två utvecklingskurvor som påstås sammanfalla: elevers stress över skolarbetet och psykosomatiska symptom sedan 1990-talets slut. Men dessa kurvor glider isär vid flera punkter, till exempel mellan 2005/06 och 2009/10 då skolstressen minskade bland 13-åriga flickor medan deras psykosomatiska symptom ökade. Dessutom visar kurvan för skolstress ingen statistik före 1997, fastän det är väl känt att den psykiska ohälsan började öka runt 1990.

Ett stort problem med rapporten är att underlaget framförallt utgörs av gamla kända data från undersökningen Skolbarns hälsovanor, som Folkhälsomyndigheten redan har tröskat igenom många gånger utan att hitta några säkra orsaker. Senast i samband med en årslång seminarieserie 2015-16, vilken fick mig att efterlysa en oberoende utredning som även skulle titta på om familjepolitiken kan vara en orsak till den ökade psykiska ohälsan.

Någon sådan har inte gjorts, men myndigheten gör i sin nya rapport en skenbar ansats till att pröva familjepolitiken som möjlig orsak. Dock utan att nämna den och övergången till institutionell barnomsorg som inleddes 1975. I stället konstateras bara att barns tid med föräldrarna har minskat på grund av att fler går i förskola. För att undersöka om detta har påverkat deras psykiska hälsa väljer myndigheten tre mycket märkliga parametrar: barnens egen upplevelse av om föräldrarna har tid för dem när de vill prata, om det är lätt att prata med dem om bekymmer och om de kommer överens. Eftersom de flesta 13- och 15-åringar har svarat ja på dessa frågor i Skolbarns hälsovanor och andelen inte har förändrats medan psykosomatiska symptom har ökat, så drar Folkhälsomyndigheten slutsatsen att ”familjefaktorer” (familjepolitiken) inte tycks ha påverkat utvecklingen av psykisk ohälsa bland unga.

I rapporten nämns inget av all den forskning som finns om barns omsorgsbehov och de skyddsfaktorer som kan minska risken för psykisk ohälsa senare i livet. Faktorer som kräver mer tid för barn och föräldrar än många har i dag. Endast anknytning berörs lite grann. Många av dessa faktorer mäts även med olika verktyg i undersökningar om psykisk hälsa/ohälsa, till exempel trygg anknytning, god självkänsla, god mentaliseringsförmåga och KASAM (känsla av sammanhang), så det hade varit naturligt om Folkhälsomyndigheten gjorde det också.

Sammantaget ger rapporten intryck av ett beställningsverk till regeringen inför valrörelsen, där många partier har tänkt fokusera på ungas psykiska ohälsa. För att kunna visa handlingskraft i frågan behöver man hitta en orsak, men den måste rimma med politiken i övrigt. Därför är det bekvämt att göra skolan till syndabock då skolpolitiken redan är under förändring i den riktning Folkhälsomyndigheten föreslår. Däremot vill regeringen absolut inte att familjepolitiken och barns tid med sina föräldrar ska ifrågasättas. Den vill ju regeringen göra ytterligare inskränkningar i genom att förkorta och kvotera mer av föräldraförsäkringen. Därför får vi ingen oberoende utredning.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.