Politikerna ökar byggkostnaderna

Bostadsbristen blir allt större. Så gott som varje vecka kommer artiklar och rapporter om att bristen på bostäder drabbar både enskilda, och samhället i stort. För den enskilde kan det handla om att man inte kan flytta hemifrån, inte kan gå den utbildning man tänkt sig, eller tvingas tacka nej till jobb för att man inte får tag på en bostad. Värst är bristen på bostäder i Stockholm, där 330 000 personer står i den kommunala bostadskön. Om man ställer dessa personer i en fysisk kö startar den vid Stockholms stadshus och slutar först i Norrköping. Bostadsbristen är enligt Stockholms handelskammare redan ett stort problem för företag som vill nyanställa, och därmed ett hot för tillväxten i Sverige. Och situationen är likartad i Göteborg, Malmö och andra tillväxtregioner.

Med tanke på den stora bostadsbristen är det förvånande att politiker i såväl riksdag som kommuner, ägnar bostadsfrågorna så lite uppmärksamhet. Politiken har – oavsett parti eller block – i stor utsträckning överlåtit frågan till ”marknaden” och bostadsföretagen. De senaste tio åren har dock visat att detta inte fungerar. Sedan mitten på 1990-talet har det konstant byggts för få lägenheter i förhållande till efterfrågan. I våra nordiska grannländer har man under motsvarande period byggt dubbelt så många bostäder i förhållande till folkmängden. För att lösa bostadsbristen krävs politisk vilja och handlingskraft. Kommunerna och de kommunala politikerna har en nyckelroll när det gäller byggandet. Kommunerna har kontroll över planfrågorna, beviljar bygglov och äger många gånger marken.

För att kunna bygga mer måste byggkostnaderna sänkas. Tyvärr har inte politikerna bidragit till detta. Tvärtom så har de gjort det allt dyrare att bygga. Under de senaste tio åren har byggkostnaderna ökat med 72 procent jämfört med konsumentprisindex, KPI, som ökat med 20 procent. Markkostnaderna – som de kommunala politikerna ofta har kontroll över - har ökat allra mest, med 93 procent på tio år. Genom höga markpriser har politikerna själva medverkat till att ökat byggkostnaderna och försvårat nybyggnation.

Att bygga en bostad kan idag kosta 30 000 kronor per kvadratmeter. Vi har flera exempel på där enbart markkostnaderna, och där det är en kommun som säljer, är uppe i 5 000 eller till och med 6 000 kronor per kvadratmeter färdig bostad. Och detta är utanför storstäderna. I stockholmsregionen förekommer markpriser på närmare 10 000 kronor per kvadratmeter färdig bostad. Enbart marken utgör därmed 20-30 procent av kostnaden för att bygga.

Det är inte svårt att förstå att centrala och mycket attraktiva markområden i Stockholm, Göteborg eller Malmö hamnar på höga prisnivåer, men när det handlar om andra kommuner och mer perifera lägen är det helt orimliga priser. Det går inte att försvara att kommunerna tjänar grova pengar på bekostnad av hyresgäster eller bostadsrättsinnehavare. Tvärtom borde förstås kommunerna ha en markpolitik och prissättning som gynnar och underlättar nyproduktion. Idag är det precis tvärtom. Många gånger drivs priset också upp av anbudsförförande eller förhandlingar, där den som betalar mest får köpa marken.

En hel del kommuner ställer också krav i exploateringsavtal som många gånger är på gränsen till olagliga, och som också är kostnadshöjande. Det kan till exempel handla om att iordningställa parkområden, gång- och cykelvägar eller vägar. Sådant som för 10 år sedan sågs som en kommunal uppgift, och som bekostades gemensamt via skattsedeln.

Vi skulle behöva bygga minst en halv miljon bostäder i Sverige på tio år från och med nu. Om det på 1960-talet gick att bygga en miljon bostäder, måste det förstås vara möjligt att femtio år senare, bygga hälften så många bostäder på samma tidsperiod. Men om detta ska vara möjligt krävs en politisk vilja. Kommunerna måste bidra, framför allt genom planläggning och en aktiv markpolitik, och med prisnivåer som är rimliga. De måste också vara beredd att i större utsträckning pröva differentierade priser, med utgångspunkt från upplåtelseform och typ av bebyggelse.

Jag kommer som nyvald ordförande i HSB bjuda in företrädare för kommunerna, för Sveriges kommuner och landsting, till en diskussion om hur byggbranschen och kommunerna kan samverka för att öka bostadsbyggandet. Jag är helt övertygad om att dessa samtal kan leda fram till konkreta förändringar som kommer leda till ett ökat byggande. Även om vi ibland har olika intressen har vi ett gemensamt mål – vi vill bygga bort bostadsbristen. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.