Debatt
Trängselskatt
27 oktober 2014 kl 07:55

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Politikerna i Göteborg visar prov på väljarförakt

På valdagen gick göteborgarna man ur huse för att visa vad de tycker om trängselskatten. Deras dom i folkomröstningen mot de politiker som vägrat lyssna alltsedan januari 2010 när beslutet om skatten fattades blev hård. Ändå verkar de inte vara beredda att lyssna på folkviljan.

Det här är en opinionstext

Med ett högt valdeltagande på 73,5 procent avfärdades trängselskatten med betryggande marginal: 56,9 procent röstade nej och 43,1 procent ja. Men frågan är om samma politiker är beredda att lyssna den här gången? Mycket tyder på att så inte är fallet.

Strax före valet presenterades en undersökning som visade att förtroendet för politikerna i Göteborg nått nya bottennivåer. Fyra års svekdebatt om den nya orättvisa skatten bidrog säkert. Lägg därtill det faktum att det mesta av skatten ska användas till att bygga Västlänken – en olönsam 20 miljarders pendeltågstunnel under centrala stan, vars slutnota ingen i dagsläget känner till – och vi har en situation i Göteborg där näst intill alla beslut numera ifrågasätts. Alltifrån den nya Hisingsbrons höjd, en planerad vindkraftpark i hamninloppet eller nedsågade träd i Allén.

För oss i det lokala partiet Vägvalet, ett parti som bildades 2010 efter att övriga partier övergivit både löften om folkomröstning och sina tidigare negativa ståndpunkter till trängselskatten, står det klart att folkomröstningen var en chans att minska förtroendeklyftan mellan väljarna och politiken. Men då måste förstås politikerna följa folkviljan. Förtroende är bekant något som tar tid att bygga upp, men går fort att rasera.

Dagen efter folkomröstningen fanns det positiva tecken. Då kom uttalanden som att ”Vi måste lyssna på göteborgarna” (M) och ”Vi har ett nej i till trängselskatten i folkomröstningen som vi måste förvalta och hur vi ska kunna genomföra de nödvändiga förändringar i Göteborg som vi har påbörjat med hjälp av trängselskatt, men utan trängselskatt” (MP).

Nu hör det till saken att man har krånglat till allt genom att trängselskatten ingår i ett ”paket” av olika projekt som ska byggas (och där Västlänken är det särdeles största) och som Göteborgs kommun dessutom har avtalat med Västra Götalandsregionen, Trafikverket och Region Halland med flera.

Så när dessa avtalsparter träffades i förra veckan började det nya sveket skönjas. Efter ett kort möte som bara var en positionering av redan kända ståndpunkter, framkom följande: Ingen vill betala mer om finansieringen från trängselskatten försvinner, ingen vill höja någon annan skatt och – framför allt – ingen vill avstå från något i paketet.

Alla som tittar på tv-programmet Skuldfällan vet att har man inga pengar så måste man dra åt svångremmen. Men politiker är ett skrå för sig, där pengar är något abstrakt och som det alltid kommer nya insättningar av.

Det naturliga hade varit att banta utgifterna, men i stället villkoras nu plötsligt folkomröstningens resultat med att man måste hitta någon alternativ finansiering. Men ingen har 25 miljarder över liggande i någon byrålåda och någon förhandlingstaktik för att rucka på tidigare ståndpunkter existerar inte. Kort sagt: Ingen förträder göteborgarna.

Och då kan det egentligen bara sluta på ett sätt. Den nya lagen om det förstärkta folkinitiativet – som infördes 2011 med syfte att uppmuntra till mer dialog mellan politiker och medborgare och göra det svårare att ignorera folkomröstningar – är en tandlös papperstiger. Hela lagen bygger på politisk välvilja – och vi ser tyvärr inte mycket av den varan i Göteborg. Moderaten Johnny Magnusson illustrerar det tydligast när han i veckan sa: ”Jag är ingen väljarkramare” och tillade ”Göteborgare är emot allting, de överklagar och bråkar om alla förändringar”.

Det är hög tid att byta ut termen politikerförakt mot väljarförakt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.