Debatt
Friskolor
11 september 2014 kl 11:21

Denna artikel publicerades för 6 år sedan

Bekämpa inte oss seriösa friskolor

Vi är tacksamma för att de socialdemokratiska politikerna i Järfälla har försäkrat oss om att Internationella Engelska Skolan behövs – även efter valet. Samtidigt är oförståelsen för friskolornas villkor stor bland lokalpolitiker runt om i landet. Det skriver friskoleprofilen Barbara Bergström, grundare av Internationella Engelska Skolan och arbetande styrelseordförande.

Det här är en opinionstext

Barbara Bergström
grundare av Internationella Engelska Skolan och arbetande styrelseordförande

Vår rektor på Internationella Engelska Skolan i Järfälla fick häromdagen ett brev från Socialdemokraterna i kommunen. De hade noterat oro bland föräldrar, elever och personal på Engelska skolan, liksom Vittraskolan, huruvida friskolorna skulle kunna fortsätta verka efter ett regimskife. ”Dessa två skolor hör till de bästa skolorna i Järfälla och vi har självklart ingen som helst avsikt att stänga dem”, fastslog brevskrivarna. ”Vi ser fram emot att samarbeta med personal, föräldrar och barn på Vittra och Engelska skolan och hoppas på att de finns kvar under lång tid framöver.”

Detta var ett välkommet klargörande. Motsvarande uppfattning finns säkerligen även i de andra kommuner där vi är etablerade och har blivit en naturlig och viktig del av skolväsendet. Det gäller flertalet kommuner med mer än 50 000 invånare.

Vad många politiker har svårt att förstå är att det finns ett samband mellan företagets villkor och att kunna etablera bra skolor. Många vill ha skolorna, men få förstår de nödvändiga villkoren. Om jag inte hade kunnat skapa ett överskott på existerande verksamhet, hade 25 av våra 26 skolor inte funnits. Etableringen i Järfälla 2002 var den första utöver den moderskola jag startade 1993. Kommunen hade misslyckats med en skola i ett invandrartätt område och ville att vi skulle ta över. Detta är nu den bästa skolan i Järfälla, mätt med skolresultaten. Men bara tack vare att en viss vinst hade kunnat ackumuleras under tio år kunde jag säga ja till att vi startade i Järfälla.

Samma med de många ytterligare skolor vi startat sedan dess, senast i Skärholmen, vid Telefonplan, i Huddinge och Tyresö på södra sidan av Stockholm samt i Falun. Vi hade inte vågat och inte orkat dra i gång dem utan vinst från tidigare verksamhet. Vi hade inte kunnat skriva kontrakt om snart sagt någonting om vi inte visat en stark soliditet i bolaget. Vi hade inte kunnat parera svängningar från år till år utan att ha en finansiell marginal. Och skolorna hade inte blivit alls lika bra om vi inte haft rätten att driva dem självständigt (däribland med rekrytering av ett stort antal lärare i matematik och naturvetenskap från andra länder).

Samma politiker, skribenter och ordförande i lärarförbund som vill hindra oss att fungera som företag är som regel mycket positiva till att våra skolor existerar. Men de vägrar inse att utan vinst hade inte en enda av dem etablerats. Sedan kan Bo Jansson, Eva-Lis Sirén och partiledare tycka vad de vill om diverse krav. Tyckanden kring en icke-existerande skola är meningslösa.

Sverige står nu inför en snabb ökning av årskullarna i grundskolan. Antalet elever i årskurserna 4–9, där Internationella Engelska Skolan i huvudsak har sin verksamhet, ökar enligt SCB med 12 procent mellan 2013/14 och 2019/20. I större städer är ökningen ännu snabbare. I Stockholms stad tillkommer 27 000 fler elever i grundskolan över tio år. Förmodligen blir det ännu mer än så med den rekordstora flyktinginvandring som ingen förutsett. Nyligen angav Stockholms stad ett behov av 47 nya skolor framöver!

I stället för att bekämpa väl fungerande företag och verksamheter, vill jag föreslå att ansvariga kommunledningar försöker se hur seriösa friskoleföretag kan bidra till att möta utmaningen från demografin. Under de senaste fem åren, från 2009/10, har enbart Internationella Engelska Skolan investerat omkring 250 miljoner kronor i skolverksamheten, cirka 50 miljoner per år. Till detta kommer hundratals miljoner av investeringar från privata fastighetsägare, som bygger om och renoverar till verkligt fina skollokaler. Kungsleden, för att ta ett exempel, investerar just nu cirka 100 miljoner kronor i våra nya skolor i Tyresö och Umeå.

Det här innebär en betydande lättnad för kommuner med behov av fler skolor, inte bara i form av externt investeringskapital utan kanske än mer i form av planering och drift. Man får en bra skola utan att själv behöva ägna sig åt den mödosamma process det är att starta en. Kostnaden för kommunen i form av löpande skolpeng blir inte högre än om kommunen byggt själv (i realiteten är den lägre).

De program som har förts fram av inte bara Vänsterpartiet utan även Miljöpartiet och Socialdemokraterna skulle göra det praktiskt taget omöjligt att verka som självständigt skolföretag och i vart fall att expandera. Till vad nytta för kommuner, föräldrar och elever?

Jag hoppas att valrörelsens förenklingar och emotioner följs av eftertanke, analys och sunt förnuft hos de sex partier som gick in i friskoleöverenskommelsen. Man talar om krav på tio års ägarperspektiv. Men den stora osäkerheten och kortsiktigheten kommer nu från politiken själv. Den är förödande för viktiga verksamheter som många är beroende av. Enbart Internationella Engelska Skolan har just nu 18 000 elever i våra skolor och ytterligare 77 000 i kö för att komma in. De har nära 200 000 föräldrar. De och vi vet inte vad som kommer att gälla om tre veckor, för att inte tala om kommande år. 

Det är angeläget med en mer konstruktiv och verklighetsförankrad ansats efter valet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 11 september 2014 kl 11:21
Uppdaterad: 14 september 2014 kl 07:39

Skribent

Barbara Bergström
grundare av Internationella Engelska Skolan och arbetande styrelseordförande