”Politik i kommunskogen – vilka mål är det som styr?”

På senare år har det blivit vanligare att kommuner och andra offentliga skogsägare kräver hyggesfria skötselmetoder i skogen. En hyggesfri skötselmetod innebär att man brukar skogen utan att det någonsin uppstår ett kalhygge. Det ryms flera olika metoder inom begreppet, där blädning – att man tar bort de största träden – och luckhuggning – där man hugger bort grupper av träd – är två exempel. 

På Skogssällskapet hjälper vi både privata och offentliga skogsägare att uppnå sina mål med skogen. Ekonomisk tillväxt, rik biologisk mångfald eller bra jakt är några exempel på mål som privata skogsägare kan ha. 

Men vad har Sveriges offentliga markägare för mål med skogsägandet? När det gäller kommuner kommer självklart allmänhetens intressen in. Friluftsliv och utesporter så som orientering, längdskidor, ridsport eller mountainbikes kan vara intressen som ska samsas i de tätortsnära skogarna. Ekonomisk avkastning kan vara ett viktigt mål. Vår erfarenhet är också att offentliga markägare har en ambitiös målsättning när det gäller biologisk mångfald. 

Men det blir också vanligare att kraven på hyggesfritt skogsbruk har blivit ett mål i sig. Hyggen väcker ofta starka känslor hos invånarna. Favoritskogen blir plötsligt en kal plätt, med några avhuggna högstubbar och högar med död ved som lämnats för naturvård. I den allmänna debatten anses ett hygge ofta som något negativt, så då borde ju lösningen vara hyggesfritt? 

På Skogssällskapet vill vi påstå att det inte är så enkelt. Målen måste komma först och hyggesfritt är inte ett mål, det är en samling metoder eller medel man kan använda för att nå sina uppsatta mål. Om hyggesfritt i sig blir en målsättning ser vi en stor risk att det skapar fel förväntningar på hur skogen kommer att se ut, och faktiskt motverkar de mål som kommunen egentligen har med skogen. 

Blädning är ett tydligt exempel. Där vill man ha en skog med träd i alla åldrar och storlekar, och man avverkar genom att med jämna mellanrum ta ut de största, grövsta träden. Det låter jättebra, en skog utan hyggen! Problemet är att blädning bara fungerar med trädslag som tål att stå i skuggan och vänta på sin tur, som till exempel gran gör. Blädning av gran innebär en mörk skog med mycket undervegetation som är svår att promenera i. Bra för skogslevande fåglar och lavar men inte alltid optimal för rekreation. 

Att förändra brukade skogar, där träden står samlade i ”bestånd” som ofta är lika gamla och av samma trädslag, tar både tid och tålamod. Och i vissa fall kan det krävas en del hyggen längs vägen för att till exempel få upp en blandskog med många olika trädslag, som sedan kan brukas med en hyggesfri skötselmetod. 

Det viktiga är att man har tänkt igenom vad man vill med sin skog. Och här måste man tänka långsiktigt. Skogsbruk tar tid, och det som sker i dag får konsekvenser för årtionden framöver. Så vad vill kommunen och invånarna ha om 10, 20 och 50 år? Är det samma mål för alla delar av kommunens skogar, eller skiljer det sig åt mellan tätortsnära och mer perifera områden? Kan vissa delar brukas med ekonomiska mål i fokus, andra vara avsatta för naturvård, och de mest tätortsnära områdena skötas med rekreation och friluftsliv som högsta prioritet?

Först när den långsiktiga målbilden är klar är det dags att ta fram ett skötselprogram. Där är vi på Skogssällskapet övertygade om att hyggesfria skötselmetoder, med blädning och luckhuggning som exempel, är viktiga verktyg för många kommuner. Men förväxla inte verktygen med slutmålet. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.