Polisen

Polisers uppgift att svara för allmän ordning

Li Jansson på Säkerhetsföretagen hävdar att min artikel innehåller felaktigheter utan att kunna peka ut några. Istället lyfter hon punkter som talar för medlemsföretagens intressen som inte står i motsats till de rättsstatliga aspekter som utgör min huvudpoäng. Ett stort nummer görs av att kamerabevakning är brottsförebyggande, men jag berör överhuvudtaget inte kameror i min artikel, skriver Kolbjörn Guwallius.

SLUTREPLIK. Det finns förstås förtjänster med ordningsvakter, men allt står som jag visat inte heller rätt till. Det är en branschorganisations roll att främja medlemsföretagen, medan de kommuner med flera som beslutar om inköp av bevakningstjänster har att se till sin roll i den totala samhällsutvecklingen.

En skiljelinje i debatten går vid synen på om ordningsvakter kompletterar eller ersätter poliser. Historiskt har ordningsvakter vid flera tillfällen setts som tillfälliga nödlösningar medan fler poliser utbildas, men förhoppningarna har kommit på skam och i stället har nödlösningarna steg för steg permanentats. Synen på hur ordningsvakters arbetsuppgifter ska begränsas har därigenom luckrats upp – utan parlamentarisk prövning.

Säkerhetsföretagen hävdar att dagens stora tillståndsområden för allmän plats är i linje med lagen. Att de är prövade av Polisen är ett starkt argument för det, men tyvärr har få tillstånd överprövats. Detta är en följd av små, stegvisa praxisglidningar och den dom som ligger till grund för nuvarande praxis är långt ifrån dagens slentrianmässiga beslut, då den gällde ett mycket begränsat område under tak med konkreta, synliga gränser (Åhléns hörna). Därför kan inget slås fast med säkerhet utan nya domar.

När ordningsvakter sätts in på gator och torg i sådan omfattning som nu sker är det ett avsteg från lagstiftarens intentioner vilka uttryckligen beskrivs i lagens förarbeten. Man utnyttjar en undantagsregel som var tänkt att användas med stor restriktivitet, särskilt när det gäller områden som ”fortlöpande frekventeras av allmänheten”. I propositionen påstods det vara av ”stor vikt” att ordningsvakter inte generellt sattes in för att ”svara för ordningen på allmänna platser” senast frågan prövades av riksdagen.

Ordningsvaktsuppdraget utformades för att vara ett extraknäck men har professionaliserats och organiserats på ett sätt som ingen såg framför sig när lagen skrevs. För den som höjer blicken bortom svensk horisont framstår vår modell som exceptionell då inga jämförbara länder har något liknande.

Om allt fler ordningsvakter ska kunna sättas in måste också antalet människor som vill ha jobben öka. Enligt Polisen i Region Syd utbildar svensk polis redan så många ordningsvakter man kan. Av 2400 sökande om året är det endast en sjättedel, cirka 400 personer, som blir ordningsvakter. Detta beror inte på brist på utbildningsplatser utan på bristande lämplighet. Om antalet ordningsvakter ska öka radikalt måste alltså antalet sökande öka i ännu högre grad. Den expansion branschen hoppas på kan inte ske utan att kvaliteten på tjänsten blir lidande.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.