Debatt

Skatter

17 januari 2020 kl 05:05

Plastpåseskatten är dyr symbolpolitik utan nytta

Sverige har allvarliga problem med grov brottslighet, växande utanförskap och svag ekonomisk tillväxt. Att i det här läget driva igenom nya utgifter för hushållen, som saknar positiva effekter för miljön, skadar förtroendet för politiken ytterligare. Regeringens plastpåseskatt är ytterligare ett exempel på dyr miljöpolitik, som vare sig hjälper naturen eller vår ekonomi.

Det här är en opinionstext

Dela artikeln

min läsning

Niklas Wykman

skattepolitisk talesperson (M)

Svenska plastpåsar används främst till soppåsar och förbränns, skriver Niklas Wykman. Foto: Nils Jakobsson, Bildbyrån/Fredrik Wennerlund/M

Skatter har en starkt styrande effekt. Jobbskatteavdraget och RUT har skapat 150 000 jobb och koldioxidskatten har kraftigt dämpat Sveriges utsläpp jämfört med övriga världen. Skatter ska användas med gott omdöme och för samhällets bästa och inte på det opportunistiska sätt som regeringen nu gör.

Plastpåseskatten är en skattehöjning på flera hundralappar per år för en vanlig barnfamilj. Forskning visar att 95 procent av plastutsläppen i världshaven kommer från endast tio flodsystem i Asien och Afrika. Svenska plastpåsar används främst till soppåsar och förbränns. Rätt politik kan göra stor skillnad för naturen och ekonomin men då krävs att vi gör upp med regeringens symbolpolitiska förslag som enbart slår mot hushåll och jobb men som gör liten nytta för en bättre miljö.

Läs också

Malcom Kyeyune: Ensamma mamman ingen klimatbov, bara fattig

Arbetet att minska nedskräpning och utsläpp i naturen är prioriterat. Välmående skogar, sjöar och hav är nödvändigt för att trygga goda levnadsvillkor för oss människor och för att säkra djur- och växtarternas framtid. Miljöpartiet och Socialdemokraterna har under sina fem år i regering bevisat att de saknar en effektfull miljö- och klimatpolitik.

Konjunkturinstitutet har pekat på att platspåseskatten troligtvis inte kommer leda till minskad nedskräpning liksom risken med ökad användning av påsar som är sämre för miljön. Bara under 2019 har regeringen lagt fram förslag om skatt på kraftvärme, avfallsförbränning och nu även på plastpåsar, och motiverat det som miljöpolitik. Skatten på avfall har dömts ut av ovanligt många instanser som en skatt som inte utgör ett ändamålsenligt styrmedel för att nå klimatmålen. Skatten på kraftvärme riskerar att leda till ökad import av elkraft från fossila bränslen och har negativ inverkan på den redan akuta effektsituationen i vissa delar av landet.

Regeringen beräknar att plastpåseskatten ska ge flera miljarder kronor till statskassan, men samtidigt är syftet att det regeringen nu beskattar ska minska. Att bygga skattepolitiken på skattebaser som man avser fasa ut är inte en ansvarsfull ekonomisk politik.

Mer behöver göras för att effektivt bekämpa miljöproblemen. Döda havsbottnar breder ur sig på grund av övergödning, läkemedelsrester skadar fisken och mikroplaster sprids i våra hav. Mänsklig aktivitet bidrar till utsläpp av farliga ämnen och nedskräpning. Satsningar på att utveckla kärnkraften och utfasning av kolkraften är det viktigaste vi kan göra i Europa för att reducera utsläppen. Med rätt förutsättningar för teknikutveckling, forskning och tillväxt är möjligheterna goda för att reducera utsläppen och värna vår natur. Investeringar i avancerad reningsteknik i reningsverk som kan rena läkemedelsrester, mikroplaster och andra gifter bör komma på plats för att trygga havsmiljön.

Miljöpartiets och Socialdemokraternas miljö- och skattepolitik är skadlig för svensk ekonomi och hjälper varken klimatet eller naturen. Så här kan det inte fortsätta. Vi har därför lagt en motion i riksdagen och avser att rösta emot regeringens skatt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Ämnen

Relaterat

Nästa artikel

Krönika

Skatter

25 juni 2019 kl 05:10

Karin Pihl

En plastpåseskatt förbättrar inte världen

Skribent

Karin Pihl

till vardags ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån

Dela artikeln

min läsning

Det här är en opinionstext

Alla förstår att plastpåseskatten bara är ett sätt att bringa in pengar till staten. Politikerna borde säga som det är i stället för att dölja sina främsta motiv.

Sju spänn för en påse?! Regeringens förslag om en skatt på plastpåsar, som kan införas från och med nästa år, har orsakat ilska. Konsumenterna är arga. Handeln är rasande. Men finansmarknadsminister Per Bolund (MP) tycker att folk måste tänka till om de verkligen behöver en påse.

Förslaget är dåligt av flera skäl. För det första är det väl ingen som okynnesköper en påse trots att man har plats för mjölken och osten i ryggsäcken. För det andra är Bolunds argument missvisande. Det är helt korrekt att världshaven är fyllda av plastberg – uppskattningsvis 150 miljoner ton – och att det får förödande konsekvenser för djurlivet. Men boven är knappast svenska matkassar. De flesta använder kassen som soppåse, som sedan bränns. Merparten av all plast som hamnar i haven kommer från Asien. Vi i Sverige kan dock inte svära oss fria från ansvar eftersom vi exporterar plast till andra länder. En skatt på plastpåsar löser dock inte problemet.

Per Bolund har så klart ett genuint engagemang för miljön. Men han sitter också i regeringen. Att plastpåseskatten beräknas inbringa 2,9 miljarder kronor om till statskassan varje år är nog inte en helt ovidkommande detalj i sammanhanget. Bolunds förslag kan läggas till listan över skatter som säger sig tjäna något gott, men vars främsta syfte handlar om att skapa en stabil inkomstkälla för staten.

Skatten på bärkassar av plast är inte den enda skatt med moraliska förtecken, och vars syfte egentligen är att tjäna statsbudgeten. Bensinen är ett solklart exempel. Självklart ska det vara ska det vara skatt på drivmedel, men den automatiska upptrappningen av bensinskatten har nog mer att göra med att finansminister Magdalena Andersson (S) förstår att folk på landet alltid kommer att vara beroende av bilen, vilket gynnar statskassan.

Samma sak gäller höjningarna av punktskatter på alkohol och tobak. Drickandet i Sverige går ner. Ändå har skatterna höjts de senaste åren. “Det är skadligt för människor med alkohol”, sa dåvarande finansminister Anders Borg (M) 2013. Det har han helt rätt i. Men det är knappast därför han ville att midsommarnubben skulle bli dyrare.

Samma sak gäller rökning. Sju procent av befolkningen röker dagligen. Ändå har skatten höjts, med hänvisning till folkhälsan.

Eller ta elen, vars skattesats har dubblats flera gånger om under 2000-talet. Över hälften av elräkningen är skatt och moms. Detta motiveras, likt skatten på plastkassar, med miljöskäl. Men Sverige har redan en klimatneutral elproduktion. Anledningen till att skatten kan höjas så radikalt är att folk måste värma upp huset.

Självklart har staten rätt att beskatta varor. Politikerna borde dock vara ärligare med sina syften. Folk förstår att en skatt på plastpåsar och skyhöga elskatter inte kommer att rädda klimatet. Svepskälen riskerar att skapa politikerförakt och misstro mot de folkvaldas intentioner.

Folk måste bära hem maten, värma upp sina hus och skjutsa ungarna till simningen, och den dedikerade rökaren kommer inte sluta köpa cigg för att ett paket blir fem kronor dyrare. Det innebär stabila inkomstkällor för staten. Säg som det är.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.