Symtomen och graden av svårigheter varierar stort hos personer med ADHD. Uppväxt och miljö har också betydelse för hur symtomen utvecklas. Dessutom är samsjuklighet, exempelvis inslag av autismspektrumtillstånd, språkstörning, bipolärt syndrom, ångestsyndrom och depression, vanligt.
Många med ADHD klarar sig bra med rätt behandling, egna strategier och bra hjälpmedel. Men det finns också de med enorma svårigheter som idag stängs ute från LSS, trots att de uppfyller kriterierna i personkrets tre. Det vill säga: ”Varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder” om de är ”stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service".
De exekutiva funktionerna är ofta försämrade vid ADHD. Till synes friska och normalfungerande personer kan vid svår ADHD ha problem med att klara självklarheter som till exempel att gå upp på morgonen, passa tider, sköta ett hem och betala räkningar. Känslor av misslyckanden och att omgivningen inte har förståelse för konsekvenserna av ens funktionsnedsättning leder inte sällan till utmattningssymtom, depression och stor psykisk och fysisk ohälsa hos personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som ADHD. För vissa personer kan ADHD vara lika funktionsnedsättande som andra diagnoser som i dag kvalar in i LSS-kretsen.
2008 anförde LSS-kommittén i sitt betänkande: ”Många barn och ungdomar med neuropsykiatriska diagnoser som ADHD och DAMP kan ha svårigheter i det dagliga livet som till stor del liknar de som barn och ungdomar med lindrig utvecklingsstörning eller autismliknande tillstånd har.” Trots detta faller personer med ADHD, oavsett svårighetsgrad eller tilläggsproblematik – med kommunernas tillämpning – oftast utanför LSS.
De hänvisas till socialtjänstlagen som är en lag med lägre ambitioner och utan rättigheter. Det innebär att de blir utan kontaktdagar och att de inte får ta del av habiliteringens insatser. Det saknas tillräcklig kunskap om hur omfattande svårigheter en person med ADHD kan ha i sin vardag. Fördomar och förutfattade meningar är, trots omfattande forskning, fortfarande vanligt kring just denna diagnos. Kunskapen om ADHD behöver helt enkelt öka även inom omsorgen.
Vår erfarenhet är att kommuner gör en alltför snäv tolkning och tillämpning av personkrets tre och utesluter på så sätt personer med ”fel” diagnos, trots att personkrets tre inte uppställer krav på någon särskild diagnos. Adekvat stöd utifrån behov bidrar till en positiv utveckling hos individ och familj.
Att få stöd och hjälp kan vara avgörande för framtida arbete eller studier. Det är en samhällsinvestering som leder till framtida intäkter och minskade bidragskostnader, i stället för ökad psykisk ohälsa med stora kostnader inom psykiatrin och vården – i värsta fall med missbruk och kriminalitet som följd.
När nu LSS-utredningen ser över lagen, behöver den tydliggöra att även personer med ADHD självklart kan inrymmas i personkrets tre. Kommuners snäva tillämpning av personkrets tre saknar stöd i lagen och måste upphöra. Inte minst måste diskrimineringen av personer med ADHD upphöra.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
