Läkare

Patientfarligt med låga krav på utländska läkare

Det är fullt rimligt att ställa samma krav på utländska läkare som läkare utbildade i Sverige. Man ska kunna lita på att den som blir legitimerad läkare har de kunskaper och färdigheter som krävs oavsett var de inhämtat sin utbildning. 

REPLIK. Representanter från Region Kalmar anser att kunskapsprovet för läkare utanför EU/EES är undermåligt utformat eftersom så pass många misslyckas. Men kunskapsprovet är avsett att pröva om en person är teoretiskt och praktiskt förberedd för det som krävs av en legitimerad läkare, det vill säga att självständigt kunna utöva läkaryrket.

Det är också utformat helt i enlighet med Socialstyrelsens krav på Umeå Universitet. Det genomförs i samråd med både Socialstyrelsen och läkare från olika orter med mångårig erfarenhet av att lotsa utomeuropeiska läkare in i svensk sjukvård. Det teoretiska delprovet spänner över den bredd av kunskaper och förståelse som svenskutbildade läkare uppnår efter 5,5 års universitetsutbildning och nära två års allmäntjänstgöring. Det praktiska delprovet har samma omfattning, varken mer eller mindre. 

Debattörerna Smith och Rylander har inte heller fakta klart för sig: 37 procent av dem som har gjort kunskapsprovet har med tiden klarat det teoretiska delprovet. Av dem som därefter genomfört det praktiska delprovet har hela 86 procent också klarat detta.

Kunskapsprovets konstruktion gör att man genom enbart gissningar i medeltal uppnår 20 procent rätt vilket betyder att man för att nå godkänd nivå på cirka 60 procent behöver kunna svara rätt på varannan fråga. Tyvärr har skribenterna inte bemödat sig om att ta reda på hur gränssättningen går till.

Godkäntgränsen fastställs genom att svårighetsgraden för varje fråga bedöms i relation till vad som förväntas av en nylegitimerad läkare utbildad i Sverige. Det är korrekt att provet innehåller både ”lättare” och ”svårare” frågor men det gäller basvetenskapliga såväl som rent kliniska frågor. Det är alltså missledande att hävda att de som gör provet regelmässigt blir underkända ”på grund” av svåra basvetenskapliga frågor, i synnerhet som den stora majoriteten av frågorna har direkt klinisk koppling.

Efter godkända teoretiska och praktiska prov följer 6 månaders praktisk tjänstgöring där den prövande får visa att kunskapen och färdigheterna kan tillämpas i praktiken. Denna tjänstgöring gör det möjligt att visa på förmåga att samverka, utvecklas och vara kliniskt verksam men kan inte ”ersätta” Kunskapsprovet eftersom tjänstgöringen i sig inte innebär en prövning av den kunskapsbredd som krävs för svensk legitimation.

Under de tre kunskapsprov som har genomförts sedan sommaren 2018 kan vi se att 10-12 procent svarade rätt på mindre än 30 procent av frågorna. Det innebär att denna grupp i snitt svarade fel på fler än 155 av provets cirka 180 frågor! Detta är anmärkningsvärt med tanke på att de prövande har haft tillgång till alla föregående prov och därmed förväntas ha goda insikter när det gäller både testformat och förväntade krav.

De uppnådda resultaten väcker också allvarliga frågor om kvalitetskontrollen av vissa förberedelsekurser. Det är till exempelvis uppenbart att det finns kursansvariga som regelbundet skickar dåligt förberedda personer till kunskapsprovet. Att bortförklara detta med förekomsten av enstaka ”svåra” frågor faller på sin egen orimlighet.

Studenternas motivation för att genom hårt arbete integreras i svensk sjukvård förstärks knappast av att kursledare förklarar bort usla resultat på kunskapsprovet genom att helt osakligt kritisera provets utformning. I stället borde kursledarna ta reda på och försöka åtgärda språkliga, kulturella och kunskapsrelaterade utmaningar hos sina kursdeltagare innan dessa uppmuntras att ta kunskapsprovet.

Kunskapsprovet är nödvändigt för att säkerställa nysvenska läkares anställningsbarhet och i förlängningen patientsäkerheten, det konstrueras på ett kompetent sätt av lärare för läkarstuderande där den stora majoriteten är verksamma läkare. Det ställer fullt rimliga krav på teoretiska kunskaper.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.