Palliativ vård kan inte garantera alla en värdig död

På Dagens Samhälles debattsida (2020-11-18) vill den nederländske professorn vid Groningens teologiska universitet, Theo Boer, varna för riskerna med att frivillig dödshjälp tillåts i Sverige. Om dödshjälp som den i Holland införs kommer situationen inom ett par decennier att hamna bortom kontroll, menar han. Att motståndet varit större i religiösa kretsar i Nederländerna än i befolkningen i övrigt är ingen hemlighet. Men bland holländska medicin-etiker torde Boer stå tämligen ensam. Själv har jag följt utvecklingen i Nederländerna sedan 1989, och jag känner inte till ett enda fall där en läkare hamnat bakom lås och bom för att ha brutit mot lagen om frivillig dödshjälp.

För att inse bristerna i Boers resonemang måste man känna till några basala fakta. Dödshjälp finns i två former: eutanasi där läkaren ger en dödande spruta, och läkarassisterat döende där läkaren skriver ut starka sömnpiller som patienten sedan kan svälja. Eutanasi är tillåten i Nederländerna, Belgien, Luxemburg och Kanada. Läkarassisterat döende är tillåtet i ett antal amerikanska delstater och på gång i Nya Zeeland. Lagen kallas ofta Oregonmodellen.  Schweiz har sitt eget program för assisterat döende som inte sköts inom den offentliga vården, utan av privata föreningar.

I ett upprop i Svenska Dagbladet ( 2020-11-05) kräver 85 svenska läkare att en statlig utredning ska tillsättas med sikte på att Oregonmodellean bör införas i vårt land. Ingen av undertecknarna föreslår att det nederländska eutanasilagen ska införas. Eftersom eutanasi som i Holland inte är aktuell för svensk del, återstår för Boer att övertyga oss om, att hans spekulationer också har relevans för svensk del. Han måste visa att Oregonmodellen – inte BeNeLuxmodellen – leder till det förfall han befarar för Nederländernas del.

I Schweiz har assisterat döende praktiserats åtminstone sedan 1942. Några planer på att övergå till BeNeLuxmodellen är inte kända. I Oregon har assisterat döende praktiserats sedan 1998. Enbart obotligt sjuka med en förväntat livslängd på mindre är sex månader kan komma ifråga. Den grundförutsättningen har inte ändrats på tjugotvå år. Om Boers förutsägelser ska stämma måste Oregonmodellen först ersättas av BeNeLux-modellen. Några planer i den vägen känner jag inte till. Men antag att det vore så. Då måste ytterligare arton år förlöpa – den holländska lagen är från 2002 – innan vi kan avläsa om det av Boer fruktade resultatet blivit verklighet.

Boer spekulerar om den palliativa vården: om den varit så utbyggd som den är nu hade dödshjälp aldrig blivit tillåten i Nederländerna. Den palliativa vården klarar allt! Men allt fler palliativdoktorer erkänner numera att de inte ens med den bästa tänkbara vård kan garantera alla en värdig död. Det finns fall som hamnar i ett orimligt lidande.

I min nyutkomna bok Hur vill du dö (Fri tanke 2020) räknar jag upp fyra förhållningssätt till detta faktum: Att invänta den palliativa vårdens utveckling mot perfektion, vilket kommer att ta decennier om det alls inträffar. Att (mitt förslag) assisterat döende införs i Sverige samtidigt som den palliativa vården byggs ut. Att låta försäkringskassan betala resan för de obotligt sjuka svenskar som söker sig till Schweiz. Eller slå dövörat till när de dödssjuka ropar på hjälp ur sin vak av plågor. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.