Vad händer om fundamentalistiska krafter via medlemskap i politiska partier nomineras och utses till nämndemän i domstolar och – som i Solna tingsrätt – tar över dömandet?
Svaret på frågan ges i tingsrättens domskäl där det anges att det normala i den tilltalades och målsägandens kretsar är att en kvinna berättar för släkten att hon blir misshandlad, så att saken kan lösas inom familjen utan att polisen blandas in. Att kvinnan i det här fallet ändå gick till polisen minskar hennes trovärdighet enligt tingsrätten, som härefter konstaterar att mannen ska frikännas: Sammantaget är kvinnans (arabiskt namn) uppgifter inte trovärdiga och de får inget stöd av övrig bevisning. Mannens (arabiskt namn) uppgifter får däremot stöd av vad hans svägerska, syster och kompis berättar.
Domskälen ger alltså klart uttryck för att hedersvåld och förtryck inom familjen är något som det svenska samhället inte ska blanda sig i. Ljusår från svensk rättsuppfattning och svensk lag.
Juristdomaren och en av de tre nämndemännen vill döma mannen för misshandel som inte är ringa. I sin skiljaktiga mening konstaterar de att kvinnans berättelse är trovärdig, att den överensstämmer med uppgifter i polisanmälan, förhör och journalanteckningar. Medan två nämndemän alltså beslutar att frikänna mannen efter ett hårresande resonemang som inte hör hemma i en rättsstat. Vid röstutslaget 2-2 blir den för den åtalade lindrigare meningen gällande. Detta eftersom varje nämndemäns rösträtt sedan länge (1982) är individuell och har samma vikt som juristdomarens röst.
Min och andras återkommande kritik genom åren mot ordningen med nämndemän har gällt systemet som sådant och särskilt partikopplingen, det vill säga att de politiska partierna nominerar sina partikamrater till att döma i våra domstolar. I ett försök att möta kritiken justerades reglerna 2014 så att kopplingen inte skulle framstå lika tydligt, men likafullt finns den där.
I fallet med domen från Solna tingsrätt är det egentligen inte partikopplingen som är problemet. Centerpartiet som har nominerat nämndemännen tog i går kraftfullt avstånd från deras rättsuppfattning. Ja, vad annat kunde partiet göra? Centern flaggar nu för uteslutning av de båda partimedlemmarna. En av dem har i skrivande stund lämnat partiet självmant. Frågan som väntar på svar är vilken avsikt dessa personer hade när de sökte medlemskap i partiet?
Solna tingsrätt har i sin tur meddelat att man ska ompröva nämndemännens lämplighet. Det kan vara en knepigare sak.
Visst är det sedan 2014 lättare för domstolarna att avsätta nämndemän som har begått brott eller som på annat sätt visar sig vara olämpliga, till exempel somnat under förhandling eller uteblivit från rättegångar. Men det finns inte någon rättslig grund för att entlediga en nämndeman för att han eller hon gjort tveksamma juridiska bedömningar, till exempel värderat bevisningen felaktigt eller missförstått vad som hört till processen. Poängen med nämndemannasystemet är ju att nämndemännen inte ska vara duktiga jurister utan stå för medborgerliga värderingar och ingjuta förtroende för rättsväsendet. Precis tvärtemot vad som skedde i Solna tingsrätt.
Hela händelsen visar att det inte går att få bukt med nämndemannasystemets skadliga inverkan på rättskipningen enbart genom att göra det lättare att avsätta olämpliga nämndemän. Den politiska nomineringsprocessen av nämndemän måste avskaffas och på sikt bör landets rättskipning helt överlåtas på juristutbildad personal. I bästa fall har domen från Solna ökat insikten om just detta.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
