Ovärdig äldrevård kräver att staten griper in

SVT:s granskning av äldreomsorgen i förra veckan visar att många sköra äldre som vill komma till ett särskilt boende får nej av kommunen. Även när den äldre inte ens klarar av att använda ett trygghetslarm så ska personen vårdas hemma. Det skapar stort lidande och otrygghet för individen, och är ett fullkomligt ovärdigt sätt att bemöta äldre.

Trenden de senaste åren är tydlig: antalet platser på särskilda boenden minskar medan allt fler äldre får hjälp av hemtjänsten. I dag är det brist på platser i nästan hälften av landets kommuner. 

Men om fem år är det bara ungefär 60 procent av kommunerna som tror sig ha åtgärdat bristen på platser. Sannolikt kommer många svårt sjuka äldre även fortsatt att nekas plats på ett boende och fara illa. 

Varför ger denna usla planering från kommunernas sida inga reprimander och hur kan det få fortgå?

På sina håll väljer anhöriga och/eller äldre själva att ta sina fall, där de trots omfattande omsorgsbehov har nekats plats på ett särskilt boende av sin kommun, till domstol. Om de får rätt, vilket inte är ovanligt, överklagar den egna kommunen ofta beslutet. 

Är detta verkligen framtiden, att gå till domstol för att få en plats på ett boende när man inte längre klarar sig själv hemma? De som trots allt får en plats tvingas dock ofta köa först - inte heller det leder till några verkningsfulla sanktioner mot kommunen.

Hur kan politiker och tjänstemän i kommunerna behandla sköra äldre på detta cyniska sätt? Och dessutom komma undan med det? Värdegrunden i äldreomsorgen, som är lagstadgad, måste tas på större allvar. Trygghet, medmänsklighet och omsorgsbehov måste vara högsta prioritet – men då måste en rad förändringar till.

• Äldre människors rättigheter i Socialtjänstlagen måste stärkas. Det bör införas en lagparagraf som skyddar äldre och garanterar goda, och inte bara skäliga, levnadsförhållanden, precis som för barn och funktionshindrade.

• Fler platser på särskilda boenden måste omgående tas fram. Det är oacceptabelt att kommuner inte ens om fem år säger sig ha rättat till platsbristen. Även andra typer av boenden som trygghetsboenden och seniorboenden - med gemensamma utrymmen för samvaro, måltider samt tillgänglig personal, måste byggas runt om i landet. Statens stimulansåtgärder för att bygga olika typer av seniorboenden måste förbättras. Särskilda boenden för de svårast sjuka framför allt de med demenssjukdomar måste byggas ut och kompetensen förbättras.

• Ansvariga politiker och tjänstemän i kommuner som missköter äldreomsorgen ska kunna ställas till svars för sina handlingar. Det behövs betydligt kraftigare ekonomiska sanktioner från statens sida, exempelvis från Inspektionen för Vård och Omsorg, för kommuner som inte följer lagen och nekar sköra äldre plats på ett boende.

• Inför en kommunal valfrihetsgaranti där den äldre och dennes anhöriga själva får bestämma om man vill bo kvar hemma eller få en plats på ett boende – utan biståndsbedömning.

• Möjligheten att få en plats på ett boende skiljer sig så kraftigt kommunerna emellan att det är uppenbart att dagens regler inte är tillräckliga. Staten måste gå in med föreskrifter eller lagar som stadgar en miniminivå på tillgänglighet och kvalitet för äldreomsorgen. Att detta inskränker det kommunala självstyret är mindre viktigt - äldre ska få den omsorg de har rätt till och behov av.

Det måste skapas flera typer av boende för äldre, anpassade efter olika behov av vård och omsorg -allt från seniorboenden till specialiserade särskilda boenden för de med stora medicinska behov, demenssjukdomar och de i livets slutskede. 

Gör vi det på rätt sätt och kan rekrytera kompetent personal kommer både effektivitet och kvalitet att öka markant och resursbehovet sannolikt inte att öka lika mycket som vi nu befarar.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.