Otillräcklig utbildning bidrar till svagt skydd av barn

När jag fick mitt första arbete som socialsekreterare efter avklarad socionomexamen kändes det som att jag anställts som läkare men hade fått en utbildning som undersköterska.

Socionomprogrammet är en generalistutbildning på 3,5 år. Under min studietid ingick cirka 1,5 termin juridik. I min grundutbildning har jag vare sig rustats med tillräckliga juridiska kunskaper, tränats i retorik och inte inte heller fått så många redskap att genomföra bra utredningar. Med åren har jag fått erfarenhet och vidareutbildat mig. Som socialnämndens företrädare i rätten har jag dock alltid varit tämligen oskicklig. En gång blev jag faktiskt tillsagd av rättens ordförande att fokusera på föräldrarnas brister i stället för deras styrkor. Jag var ju där för att argumentera för ett tvångsomhändertagande av deras son. Jag förstod poängen men tyckte att föräldrarnas brister framkom tämligen tydligt i utredningsmaterialet ändå.

Vem som företräder socialnämnden i domstolen ser olika ut i kommunerna. Oftast är det teamledare eller enhetschef som agerar ombud ihop med socialsekreterare. Sällan finns det en jurist som företräder socialnämnden. Så inte heller i Esmeraldas ”Lilla hjärtats” fall. Om jag har brutit benet vill jag bli opererad av en erfaren ortoped, och inte av någon som påbörjat sin allmäntjänstgöring. Att som socialarbetare stå upp mot en jurist/advokat är inte lätt. Lika lite som juristerna i utbildningen får kunskap om konsekvenser av barns utsatthet, nästan lika lite kunskap har socionomer om juridik och hur man förväntas föra fram barnets bästa i rätten.

Esmeraldas särskilda företrädare talade i kammarrätten för att hon skulle få flytta hem till sina biologiska föräldrar. Kanske saknade juristen/advokaten kunskaper om barns behov? Likaså domare och nämndemän. Sett till Lilla hjärtats bästa, var det egentligen inte relevant om föräldrarna numera blivit psykiskt stabila och drogfria. Hon hade en familj som älskade henne och som hon knutit an till sedan några veckors ålder. Det framgår tydligt att socialtjänsten såg Esmeraldas behov. Frågan är om de muntligt lyckades argumentera för det? Om utredningen var genomarbetad?

Brister i utredningsmaterialet blir en måltavla när föräldrars/barns ombud ska visa att socialtjänstens bedömning är felaktig. Jag har endast tagit del av domen och kan inte uttala mig om huruvida mina farhågor är sanna i Esmeraldas fall. Men jag har varit med om liknande fall och vid dessa tillfällen har det funnits brister i socialtjänstens utredning och/eller så har den som fört socialnämndens talan haft svårt att argumentera mot ett slipat juridiskt ombud.

Kammarrätten hänvisade i sitt beslut till en dom i Högsta förvaltningsdomstolen (2012 ref. 35). Där stipuleras att “den risk för skada som en separation från ett familjehem kan medföra ska inte vägas in i bedömningen av om vård enligt LVU ska upphöra”. Det vill säga: lagen ser i praktiken till den vuxnes behov och bortser från vad som är bäst för barnet.

• Utvärdera och förläng socionomutbildningen. Du behöver mer än 3,5 års utbildning för att klara av att göra gedigna utredningar, lära dig om barns utveckling, fördjupa dig i forskning om risk och skyddsfaktorer och bli vass på socialrätt.
• Krav på att jurister för socialnämndens talan i domstolen.
• Förändra en uråldrig lagstiftning där det i praktiken är föräldrars rätt till sina barn som är tongivande, i stället för barnens behov.
• Instifta en specialdomstol för barn med krav på särskild kompetens för att få jobba mot målgruppen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.