Barn

Oroande motstånd mot nya barnlagen

Regeringen har tagit beslut om årets viktigaste och mest revolutionerande proposition – att barnkonventionen ska bli svensk lag. Men trots att detta är det viktigaste steget mot en jämlik barndom sedan barnkonventionen skrevs 1989, finns ett oroväckande stort motstånd som vi befarar kan ge precis motsatt effekt.

 

Sverige är ett av de bästa länderna att växa upp i men klyftorna har ökat och i dag avgörs barns öde i alltför stor utsträckning av vilken familj de råkar födas in i. Denna oroväckande utveckling kräver nya tag och en politisk vilja till mer radikala lösningar. 

Barnkonventionen är i sig en progressiv konvention. Barn anges ha egna långtgående rättigheter och ses som fullvärdiga samhällsmedborgare och subjekt. Den kräver att alla barn ska ha rätt till bra liv, utveckling, att inte diskrimineras och att ha inflytande över sina egna liv. En bokstavlig tolkning av konventionen kräver en maktförskjutning av revolutionerande mått.

Kanske är det sistnämnda det som gjort att många är skeptiska inför en inkorporering av Barnkonventionen i svensk lagstiftning. 

För trots det uppenbara behovet av att gå framåt inom barnrättsområdet har det framförts en hel del kritik emot inkorporeringen som byggt mer på farhågor än fakta.  Migrationsverket, Statskontoret, Kammarrätten och lagrådet har haft invändningar som bottnat i att lagen väntas bli tandlös och verkningslös. Vi håller med om att processen med implementeringen måste ges ordentlig tyngd så att lagen fyller sitt syfte. Men det är olyckligt om en på förhand bestämd skepsis stoppar den denna historiska och på många sätt progressiva reform innan den har hunnit bli verklighet.

Lika olyckligt vore det om frågan kidnappas av en opposition för att vinna politiska poänger under en valrörelse. Huruvida barns rättigheter ska stärkas eller inte måste stå över partipolitiskt käbbel.

För vad är egentligen alternativet till att inte gå framåt för barnets rättigheter? Trots att Sverige varit folkrättsligt bunden av barnkonventionen i snart 29 år följs den inte. Det vittnar både nationella och internationella rapporter från myndigheter och FN:s barnrättskommitté om. Bland annat har man kunnat se att det finns alltför stora geografiska och socioekonomiska skillnader i hur barns rättigheter efterlevs.

För att ändra ingrodda normer behöver lagstiftningen gå före och visa vägen. När riksdagen lagstiftade om förbud mot barnaga fanns också en stor skepsis. Men att vuxna inte får slå barn är så självklart i dag att vi har svårt att förstå hur barnaga tidigare accepteras.

I vårt grannland Norge har inkorporeringen av barnkonventionen gett övervägande positiva effekter: Barn har i större utsträckning fått bli självständiga individer i rättsprocesser och vården av minderåriga på institutioner har förbättrats. Även andra lagar har påverkats av Barnkonventionen. 

Vi menar inte att det är enkelt. Men vi menar att det är avgörande för att nå målet om en jämlik barndom. Sverige bör tillsammans med Norge vara ett föregångsland i frågor som rör barns rättigheter och en jämlik barndom. Inte minst för att visa för en alltmer polariserat omvärld att det är möjligt.

Att göra Barnkonventionen till svensk lagstiftning är en den enskilt viktigaste och mest angelägna politiska förbättringen för att våra barns välfärd. Så låt inte skeptiska röster eller partipolitiskt spel förstöra möjligheten att gå framåt i den här frågan. Vi har inte råd att svika barnen nu när chansen finns att ändra historien. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.