”Orimligt låta nyanlända gå före i bostadskön”

Sommaren 2015 presenterades förslaget ”Ett gemensamt mottagande av nyanlända”. Det innebar att kommuner blev tvungna att ta emot det antal nyanlända som länsstyrelsen beslutat om, att antalet kan ändras med kort varsel och att vi inte kan överklaga beslutet. Att inte anpassa fördelningstalen utifrån kommuners förutsättningar visade sig få konsekvenser som brist på bostäder, familjehem och skolplatser.

Regeringen försökte lösa problemen den förda flyktingpolitiken och tvångslagstiftningen skapat genom två ytterligare förslag som gick ut på remiss sommaren 2016. Förslagen fråntog kommunerna möjligheten att placera ensamkommande barn i andra kommuner med lediga boenden. Vid båda remissrundorna kritiserade jag och moderatkollegor förslagen då det skulle göra en redan ansträngd bostadssituation akut. I kombination med att fördelningstalen inte baseras på tillgång på bostäder pekade vi på risken för att bostadsbehövande ställs mot varandra.

I dag kan vi konstatera att inte heller detta försök att lagstifta bort bostadsbrist gett den effekt som regeringen önskat. Däremot har det tvingat kommuner att bygga dåliga baracklösningar och att samtliga hyresrätter som frigörs från allmännyttan går till nyanlända i stället för till bostadskön. Den 30 oktober rapporterade Sveriges Radio om en ny rapport från länsstyrelserna som visar att hela 60 procent av kommunerna helt eller delvis anser att det i dag finns risk för en undanträngningseffekt till följd av den rödgröna regeringens tvångslagstiftning.

Rapporteringen är ytterligare ett bevis på de orimliga konsekvenser regeringens politik fört med sig. Genom migrationsöverenskommelsen fick regeringen i uppdrag att skapa förutsättningar för bostadsbyggande, ett ansvar de inte tagit. Nu är det hög tid att regeringen håller vad de lovat och möjliggör ett ökat bostadsbyggande och hållbart mottagande för kommunerna. Regeringen behöver snarast:

1. Bromsa utslussningen från asylboenden tills vi har riktiga bostäder att förmedla. Inga tvångslagstiftningar kan ändra på faktumet att vi inte har några lediga bostäder med två månaders varsel.
2. Låt kommunerna påverka fördelningstalen och avskaffa tvångslagstiftningarna. Det är inte hållbart att vi med två månaders varsel ska förse ett antal vi själva inte fått påverka med bostäder. Att anvisningstalen anpassas till kommuners bostadsbestånd är helt avgörande för att bostadsfördelningen ska bli rättvis och grupper inte ska ställas mot varandra.
3. Se över vilka lagar och regler som behöver tas bort eller anpassas till snabbare bostadsbyggande. Ledtiderna måste radikalt sänkas och det ska inte ta mer än två år från idé till ett nyckelfärdigt boende.

I stället för att försöka lagstifta bort bostadsbristen borde regeringen lyssna på vad kommunerna behöver för att klara situationen. Genom minskad byråkrati, bättre planeringsförutsättningar, regellättnader och ett tillfälligt stopp i utslussningen från asylboenden kan vi få bättre integration och fler bostäder. Detta är helt nödvändigt för ett hållbart samhälle där bostadsbehövandegrupper inte ställs mot varandra.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.