Debatt
Läkemedel
18 oktober 2016 kl 11:59

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

Orimligt dyra särläkemedel är oetiskt

Att tillhandahålla särläkemedel till svårt sjuka patienter trots orimliga kostnader vore oetiskt. Det skulle leda till kraftigt höjda och ohållbara kostnader för läkemedel, som i sin tur skulle tränga undan annan angelägen vård. Debatten bör i stället fokusera på läkemedelsbolagens prissättning – med krav på ökad transparens.

Det här är en opinionstext

REPLIK Riksdagsledamöterna Finn Bengtsson och Barbro Westerholm, som även ingår i Statens medicinsk-etiska råd, beskriver i sitt debattinlägg hantering av särläkemedel i Sverige som oetisk, nyckfull och oberäknelig. Som företrädare för NT-rådet, ett av de organ som nämns i artikeln, vill vi bemöta denna kritik.

I vår bedömning av särläkemedel utgår vi från den av riksdagen beslutade etiska plattformen bestående av människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen samt kostnadseffektivitetsprincipen.

I linje med den etiska plattformen accepterar vi sämre kostnadseffektivitet vid svårare tillstånd. Efter Läkemedels- och apoteksutredningens tolkning accepterar vi dessutom numera ytterligare sämre kostnadseffektivitetskvot för svåra och sällsynta tillstånd.

Samtidigt sätter fortfarande plattformen gränser för hur dålig kostnadseffektiviteten kan vara genom att ställa krav på en rimlig kostnad i relation till patientnytta. I de fall vi har sagt nej till särläkemedel har vi gjort det eftersom vi bedömt att de inte uppfyller detta rimlighetskrav. Problemet är framförallt beroende på läkemedelsbolagens mycket höga prissättning - något författarna inte nämner med ett ord. Vi har svårt att förstå att det kan anses oetiskt, nyckfullt och obegripligt att på detta systematiska och transparenta sätt följa den etiska plattformen.

Att tillhandahålla särläkemedel trots orimliga kostnader skulle vara oetiskt även kunna ses som nyckfullt eftersom det innebär att vi behandlar olika patientgrupper efter skilda måttstockar. Att acceptera en orimlig prissättning innebär även att vi bidrar till undanträngning av annan angelägen vård på grunder som kan anses etiskt tvivelaktiga. Sådana undanträngningseffekter riskerar i stor utsträckning drabba svaga patientgrupper som inte har vare sig läkemedelsföretag eller riksdagsledamöter som talar för dem.

Författarna antyder att särläkemedelskostnaden är relativt marginell och därmed borde kunna bäras av hälso- och sjukvården. Samtidigt skriver de själva att andelen patienter som lider av sällsynta tillstånd kan vara så hög som 6 till 8 procent av befolkningen. Enligt patientföreningen för sällsynta tillstånd så lider ca 2 procent av den svenska befolkningen av sällsynta tillstånd. Om läkemedelsutvecklingen är lyckosam och företagen skulle lyckas utveckla läkemedel för en tiondel av dessa patienter skulle nuvarande prissättning kunna leda till tre gånger högre läkemedelskostnader än dagens. Det skulle innebära att upp till 10 till 20 procent av den totala hälso-och sjukvårdsbudgeten skulle läggas på särläkemedel, vilket är en ohållbar situation.

Förslaget att ett statligt anslag skulle kunna hantera denna ekonomiska problematik är naturligtvis ingen lösning på resursproblematiken, även om det skulle kunna hantera ojämlik tillgång över landet. Alternativkostnaden och undanträngningseffekten av kostnaden för dessa särläkemedel försvinner inte för att kostnaden förläggs på en annan nivå i hälso- och sjukvårdssystemet.

Debatten bör i stället fokusera mer på läkemedelsbolagens prissättning. I den mån någon part kan anklagas för att agera oetiskt förefaller läkemedelsbolagen snarare vara de som bör pekas ut. Debattförfattarnas avslutande förslag om större transparens kring grunderna för prissättningen välkomnas av NT-rådet.

Fakta
NT-rådet

Rådet är landstingens gemensamma organ och utses av landstingens hälso- och sjukvårdsdirektörer. NT-rådet har landstingsmandat att avge rekommendationer om förhållningssätt till nya läkemedelsbehandlingar.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.