Debatt
Skog
1 februari 2020 kl 05:00

Orimligt att skogsägare ska behöva processa för sin rätt

Skogsägare tvingas till domstol för att få bruka sin mark när Skogsstyrelsen sätter stopp för avverkning. Det är orimligt, kostsamt och tidskrävande för skogsägaren, domstolar och myndigheter. Vad det beror på? En artskyddsförordning vars tillämpning inte fungerar. Det skriver Hans Ramel, Ann Marke och Ingvar Pålsson. 

Det här är en opinionstext

Redan 2016 uppmärksammade Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket regeringen på att artskyddsförordningen inte fungerar gentemot markägare. Enskilda har drabbats på ett oacceptabelt sätt som saknar stöd i rättsordningen. Trots det har ingenting gjorts.

I vår går en rättsprocess i norra Sverige, kopplat till artskyddsförordningen, in på sitt fjärde år. För en skogsägare betyder det inget brukande, ingen avverkning och ingen inkomst, samtidigt som skogsägaren måste betala sina domstolskostnader själv. 

I Skåne påverkas jord- och skogsbruket av betydande betesskador av den skånska kronhjorten som har ett starkt artskydd, eftersom den anses vara den ursprungliga arten som bara finns i ett begränsat område i Skåne. Det är orimligt att det är jord- och skogsbruket som ska stå för kostnaderna för de konsekvenser som artskyddsförordningen medför.

Cirka 300 000 personer äger skog i Sverige. De äger ungefär hälften av landets skog, som täcker hela 70 procent av Sveriges yta. Skogen är en av de viktigaste lösningarna för att lyckas minska utsläppen av växthusgaser, både för att växande skog suger upp koldioxid och för att skog kan ersätta en stor mängd fossilbaserade drivmedel och produkter. Det är alltså viktigt att skogsbruket, regler och ersättningar fungerar.

Skogsägare kan vara som du eller jag, jordbrukare eller stadsbo, någon som arbetar eller är pensionär. Gemensamt är att de skyddas av svensk äganderätt och har grundlagsskyddad rätt till ersättning om de inte får använda sin mark. 

Därför är det svårt att förstå att ersättningsfrågan måste avgöras i domstol när skogsägare hindras från att bruka på grund av artskyddsförordningen. Det fungerar bättre i processer för att bilda naturreservat eller biotopskyddsområden, där finns det tydliga former för ersättning till markägaren. Vi skulle milt kunna kalla det som sker kring artskyddsförordningen för en bugg i systemet.

Läs också debattartikeln

Skogsägarna tar ett stort ansvar och vill bevara och skapa värdefulla miljöer för växter och djur. Den viljan undergrävs när det riskerar att leda till ekonomiska förluster.

Redan i juni 2016 uppmanade Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket regeringen att se över artskyddsförordningen och ersättningsrätten. Nu ställer vi hoppet till januariavtalet. Där står det att artskyddsförordningen ska ses över och att regeringen ska tillsätta en utredning under perioden 2019 till 2020. Det är dags att regeringen genomför detta. En akut och annars rimlig åtgärd är ett tillfälligt stopp för att tillämpa artskyddsförordningen på skogsbruk tills frågan är utredd. Att bruka skog måste vara rättssäkert.

LRF och skogsägarföreningarnas medskick till en utredning är:

  • Lägg artskyddsförordningen på samma nivå som EU-direktiven. Förordningen och den nuvarande tillämpningen är en överimplementering av EU-direktiven.
  • Se till att myndigheter använder de processer som finns för att bilda naturreservat eller biotopskyddsområden när omfattande intrång är nödvändigt
  • Förtydliga att bevisbördan enligt den svenska rättsordningen ligger på den myndighet som inskränker äganderätten.

S, MP, C och L, det är dags att agera och utreda detta nu. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 1 februari 2020 kl 05:00
Uppdaterad: 1 februari 2020 kl 04:58

Skribenter

Hans Ramel
regionordförande LRF Skåne
Ann Marke
ordförande i Snapphanebygden skogsbruksområde, Södra 
Ingvar Pålsson
ordförande i Skåne skogsbruksområde, Södra