Orimliga hinder för den ideella sektorn i välfärden

Vi borde jubla. Regeringen har deklarerat att de vill se fler av oss idéburna aktörer inom välfärden. Den har i dagarna tillsatt en utredning som ska göra det lättare för idéburna att ingå avtal med det offentliga. Och det är inte bara regeringen som vill se den här utvecklingen. Faktum är att en majoritet i riksdagen delar denna vision. Det framgick tydligt när de fattade beslut om att det ska bli möjligt att göra undantag från lagen om offentlig upphandling – just för oss idéburna.

Men för en vecka sedan kom en dom i förvaltningsrätten som gör det svårt för oss att ropa hej, riktigt än. Alingsås kommun dömdes att betala fem miljoner kronor i böter, för att ha ingått ett samarbete med oss om en vårdkedja inom demens. Ett avtal som vi benämner som ett idéburet offentligt partnerskap (IOP). Men som Konkurrensverket, och nu även förvaltningsrätten, hävdar är en otillåten direktupphandling.

Det började bra. Riksdagen röstade nyligen igenom en proposition som bland annat innebär att det blir möjligt för kommuner och landsting, att under tröskelvärdet 750 000 euro, genomföra avsevärt förenklade upphandlingar inom det sociala området. Det kommer också bli möjligt att reservera upphandlingar för organisationer som uppfyller vissa krav – krav som i stort sett alla idéburna organisationer karakteriseras av.

Idel goda nyheter, såklart. Avtal under tröskelvärdet är viktiga för mindre välfärdsaktörer och för mindre uppdrag. Men, de flesta uppdrag inom äldreomsorg, LSS, assistans eller primärvård hamnar över tröskelvärdet och omfattas alltså inte. Det är också så att de reserverade kontrakten inte får skrivas på längre sikt än tre år. En detalj i sammanhanget, kan tyckas. Men om vi idéburna ska se behov i samhället och starta verksamheter som svarar mot dessa behov så behöver vi en längre horisont än så. 

Ett annat steg i rätt riktning är regeringens beslut om en utredning som bland annat ska definiera vad som utgör en idéburen aktör. Utredningen har också som har som mål att föreslå riktlinjer och kriterier för att möjliggöra fler IOP-samarbeten, just den avtalsform som Alingsås kommun precis fick betala dryga böter för att ha ingått. För att lösa denna motsättning, när den politiska viljan pekar framåt medan en rättslig instans håller oss tillbaka, vill vi ge tre goda råd att ta fasta på i utredningen. 

• Se till lagutrymmet. Vård, skola och omsorg, som i Sverige är skattefinansierade verksamheter, behöver inte, som förvaltningsrätten menar, ses som tjänster på en marknad. Det av den enkla anledningen att de inte bekostas av den som får ta del av tjänsten. Därför ska dessa tjänster heller inte omfattas av LOU. 
• Lär av andra länder. Sverige är unikt i sitt sätt att tillämpa marknadsideal på välfärden. Länder som Tyskland, Holland eller Kanada har valt en annan väg. I Tyskland bedrivs sociala välfärdstjänster till över 50 procent av idéburna aktörer och man tillämpar inte EU-direktivet på samma snäva sätt som i Sverige. 
• Ställ krav på kvalitet. Upphandlingar avgörs av det som skrivs i anbud. Ofta är uppföljningen bristfällig, om den ens genomförs, eller så har behoven förändrats vilket gör att man som utförare behöver leverera insatser som inte är anpassade till verkliga förhållanden. Utvärdera istället utförare efter förmågan att utveckla verksamheten utifrån individens behov.

Med dessa råd hoppas vi få kommuner och landsting som vågar göra verklighet av visionen om en större idéburen sektor. Då kommer även vi att jubla.  

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.