Vården

Onödiga frakturer fyller sjukhusen

Vården blir allt bättre på att behandla benskörhetsfrakturer, men det finns mycket kvar att göra för att förebygga återfall. Genom att organisera vårdkedjor skulle vi kunna spara såväl pengar som lidande.

Förra veckan var många av världens ledande experter på osteoporosfrakturer (benskörhetsfrakturer), samlade för en internationell kongress i Malmö. Det är uppmuntrande att se alla framsteg som görs runt om i världen. Vi blir allt bättre på att behandla patienter med osteoporosfraktur, förebygga och rehabilitera.

För oss som är verksamma inom den svenska vården blir det samtidigt uppenbart att vi har mycket kvar att göra när det gäller att förebygga återfall. Osteoporos är fortfarande en underbehandlad sjukdom och det finns fortfarande betydande brister på många håll när det gäller omhändertagande och uppföljning.

Osteoporos är en av våra vanligaste och även dyraste folksjukdomar eftersom det är dyrt att drabbas av en fraktur. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) visar i en ny rapport att personer med osteoporos upplever stora brister vad gäller delaktighet och bemötande inom vården.

Osteoporos drabbar framför allt äldre personer och förekommer hos drygt 30 procent av alla 70-åriga kvinnor. Frakturer i kotor och höft är allvarligast och leder ofta till nedsatt funktion, minskad livskvalitet och även dödlighet.

Patienter med osteoporosfrakturer upptar näst flest vårddygn efter stroke på svenska sjukhus, en inte helt oviktig faktor nu när vårdplatsbristen blir allt större. Personer som behandlas på sjukhus för en osteoporosfraktur och som behöver sjukhusvård, vårdas i genomsnitt mellan sex och sju dagar vid varje frakturtillfälle vilket innebär cirka 450 000 vårddagar per år. En svindlade siffra!

Sverige är också ett av länderna i världen med absolut högst risk för fraktur, detta samtidigt som vi ligger dåligt till i internationella jämförelser när det gäller uppföljande behandling för att minska risken för nya frakturer. Vi vet dessutom att andelen äldre ökar snabbt och att frakturrisken stiger brant vid högre åldrar. Det totala antalet frakturer kommer att öka dramatiskt om inget görs.

Den som haft en osteoporosfraktur har mycket hög risk att få nya frakturer, det borde därför vara en självklarhet att personer som drabbats av en fraktur ges möjlighet till förebyggande åtgärder. Det finns bra läkemedel, insatser för att minska risken för fall och andra förbyggande åtgärder men utmaningen är att samordna vården.

I dag finns ingen läkarspecialitet som har ansvar för att utreda och behandla personer med osteoporos, dessa människor hamnar oftast i det vi brukar kalla ”de organisatoriska mellanrummen”. Det gör att det behövs ett strukturerat omhändertagande för att personer frakturer kopplade till osteoporos inte ska missas.

Socialstyrelsen har i sina rekommendationer för osteoporos efter fraktur konstaterat att organiserade vårdkedjor (frakturkedjor) är en av de viktigaste åtgärderna för att såväl förebygga som behandla de mer än 70 000 osteoporosfrakturer som varje år inträffar i Sverige. Frakturkedjor innebär som regel att en koordinator ser till att patienter som haft en fraktur utreds med frakturriskbedömning och bentäthetsmätning samt får frakturskyddande behandling. Därefter är koordinatorns uppgift att slussa personen vidare till primärvården.

Väl fungerande vårdkedjor kräver också en ökad samordning mellan sjukhus och primärvård. Idag fungerar frakturkedjorna ganska bra på vissa håll inom sjukhusvården men sämre i primärvården. Om vi skulle få den sista länken i kedjan att fungera kommer vi att kunna minska antalet nya osteoporosfrakturer markant!

Det handlar inte om pengar, det handlar om struktur, organisation och inte minst om vilja. Och det är fullt möjligt!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.