Debatt
Rektorer
19 november 2019 kl 05:00

”Omsättningen på rektorer drabbar eleverna”

Allt för få rektorer arbetar kvar på samma ställe tillräckligt länge. Det visar nya siffror från Lärarförbundet Skolledare. Täta rektorsbyten är ett hinder för skolutveckling och ett problem för lärare och övrig personal. Allt drabbar i slutändan eleverna, skriver Ann-Charlotte Gavelin Rydman, Lärarförbundet Skolledare.

Det här är en opinionstext

Jag hör ofta lärare klaga på att det sker för täta rektorsbyten på deras skolor eller förskolor. Men stämmer det verkligen? Är det så illa som de säger? Ja, nya siffror från Lärarförbundet Skolledare visar tyvärr på att skolledarsnurren fortfarande är igång och snurrar vidare i full fart. I september skickade Lärarförbundet Skolledare ut en enkät till medlemmarna. Enkäten besvarades av 2 735 skolledare. Ur svaren framgick att endast hälften av rektorerna hade varit rektor på samma skola längre än tre år. En så stor andel som 23 procent hade bara jobbat ett år eller kortare.

Dessa täta rektorsbyten får konsekvenser i verksamheterna. Det tar tid för en rektor att åstadkomma stabil skolutveckling och förändra kulturen i en skola. Min uppfattning är att det tar minst fem år. Med en ny rektor påbörjas ofta en ny utvecklingsresa för personalen. Alltför många påbörjade - och för snabbt avslutade - sådana resor leder till instabilitet och otrivsel i personalgrupperna. Täta rektorsbyten gör det också svårare för nya rektorer att bygga upp den tillit som behövs mellan ledare och medarbetare.

Problemen åskådliggörs tydligt i Skolinspektionens årsrapport för 2018. Rapporten visar att det är vanligt med täta rektorsbyten i de mest utsatta skolorna. I dessa skolor är också andelen behöriga lärare låg och det är svårt att rekrytera lärare med legitimation. Det är naturligtvis ytterligare ett bekymmer om rektorssnurren snurrar fortare på de skolor som mer än andra behöver stabilitet.

Varför sker då dessa rektorsbyten? Omorganiseringar förekommer förvisso, men den viktigaste orsaken är enligt min mening att rektorsjobbet är för krävande och att förutsättningarna för uppdraget saknas. I dag jobbar rektorer omkring 45 till 50 timmar en vanlig arbetsvecka, och det är få som orkar i längden. En tydlig indikation på detta kom från tidningen Chef och Ledarskap. Den följde via SCB upp vart skolledare som slutat tagit vägen och det visade sig att många gick tillbaka till läraryrket. Trots att läraryrket i dag är ett hårt och svårt jobb, föredrogs det av dessa skolledare.

Något måste göras åt detta och Lärarförbundet Skolledare är mycket tydliga i vad som krävs:

  • Se till att antalet medarbetare per chef i skolan minskar till ett genomsnitt på 20. Belastningen ökar ju fler medarbetare skolledaren är närmaste chef för. En ”vanlig” chef i Sverige har runt 15 medarbetare i sin personalgrupp. En skolledare har ofta mer än det dubbla.
  • Skolledare slutar därför att de inte får vara den pedagogiska ledare de vill vara. Det är huvudmannens uppgift att skapa en stabil organisation kring rektorn så att hen kan vara pedagogisk ledare i stället för vaktmästare, ekonom och allt annat som blivit rektorns lott. Huvudmannen måste förvissa sig om att rektorn har organisatoriska förutsättningar för att vara pedagogisk ledare. Detta är tydligt i Skolverkets allmänna råd.
  • Rektorer har utan tvekan Sveriges viktigaste ledarjobb med ett unikt uppdrag. Men de har inte lön därefter. Rektorers löner måste spegla det ansvar och den betydelse vi har för att fler ska stanna i yrket.
  • Rektorer är vanligen också anställda och medarbetare. För dem ska det finnas ett systematiskt arbetsmiljöarbete och deras chefer ska ansvara för att de har det bra på jobbet. Huvudmannen och arbetsgivaren tar inte det ansvaret fullt ut i dag.

Ge skolledarna rätt förutsättningar och en bättre arbetsmiljö så stannar de längre på sina arbetsplatser. Det är bra för dem, för medarbetarna och för barnen och eleverna.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.