Debatt
Bostadsbristen
19 september 2019 kl 05:05

Om man inte kan bo kan man inte heller ta jobbet

Bostadsbristen och problemen med den illa fungerande bostadsmarknaden har nu gått så långt att det inte längre är privata problem för människor, utan ett regelrätt arbetsmarknadsproblem. Bristande rörlighet bidrar till en sämre fungerande arbetsmarknad eftersom det uppstår rekryteringsproblem.

Det här är en opinionstext

I budgetpropositionen ger regeringen möjligheten att skjuta upp en större del av vinsten vid försäljning och köp av en ny bostad. Säljare som gjort en vinst på 1,45 miljoner till 3 miljoner kronor och vill skjuta upp skatten kan nu göra det. Tidigare var taket 1,45 miljoner, men detta höjs nu till 3 miljoner. Det är ett steg i rätt riktning, men mer behöver göras för att öka rörligheten på bostadsmarknaden.

Bland tjänstemän leder inte sällan bostadsbristen till att man avstår från att söka tjänster eller till och med tackar nej till ett nytt jobb med hänvisning till att man inte kan hitta en bostad i närområdet. Företag och organisationer får då problem att rekrytera personal med rätt kompetens. Även om bostadsbristen är störst i storstäderna, råder det idag enligt Boverket bostadsbrist i 85 procent av alla svenska kommuner.

TCO ser att det behövs såväl utökad nyproduktion som ett bättre användande av det stora befintliga beståndet bostäder, bland annat genom ökad rörlighet. Det handlar inte om att tvinga folk att flytta men det ska bli mer privatekonomiskt fördelaktigt att anpassa sitt boende. Det kan vi åstadkomma genom att se över beskattningen som rör bostadsområdet. TCO ser att följande förslag bör övervägas för att stimulera en ökad rörlighet på bostadsmarknaden, och uppnå ett mer effektivt utnyttjande av det befintliga bostadsbeståndet.

Realisationsvinstbeskattningen bör helt kunna skjutas upp vid återinvestering i ny bostad, och nivån ses över i en samlad skattereform.
Om vi ska uppnå ett effektivt nyttjande av det bostadsbestånd som redan finns måste vi göra det ekonomiskt fördelaktigt att anpassa sin boyta och flytta till mindre. 

Fastighetsavgiften bör ses över så att den blir mer proportionell mot bostadens värde och neutral mellan upplåtelseformer
Idag tas ingen hänsyn till storlek och värde för fastigheter värda över 1 miljon kronor. Det innebär att skatten i förhållande till bostadsvärdet i praktiken är regressiv, den blir lägre ju högre värdet på huset är.

Ränteavdragen bör successivt begränsas, i första steget genom ett sänkt tak för full avdragsrätt.
Inom ramen för en bred skattereform där beskattningen av arbete minskas, särskilt på de högre marginalskatterna, bör man se över och begränsa ränteavdragen även som en fördelningspolitisk åtgärd.

Det förstärkta amorteringskravet bör avskaffas.
De skärpta amorteringskrav som införts av Finansinspektionen höjer ytterligare inträdeshindren på bostadsmarknaden och försämrar rörligheten. De som främst drabbas är unga som vill köpa sin första bostad, den som vill flytta till annat ort för nytt jobb eller äldre som vill flytta från en stor bostad till en mindre, men som då måste ta ett nytt bostadslån.

Många av dessa förändringar, hur angelägna de än är, kan uppfattas som politiskt känsliga och är ofta impopulära bland skattebetalarna. För att möjliggöra ett genomförande behövs de därför genomföras i samband med en bred skattereform.  TCO uppmanar därför regeringen och Januariavtalets parter att snarast komma igång med arbetet med en sådan skattereform. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.