Kostnadsöverdrag har blivit ett återkommande problem i den offentliga sektorn. För att förstå varför kan det vara relevant att jämföra den offentliga sektorn med större tillverkande koncerner. Precis som i stora koncerner är framtagandet av kalkyler decentraliserat.
Om vi jämför de interna rutinerna kan vi konstatera att företagssektorn sedan mycket länge har gjort uppföljningar av genomförda projekt för att få tillgång till kostnadsdata och jämförelseobjekt. Det finns väl fungerande kontrollsystem som kan ge feedback för lärande till de som gör kalkylerna.
Det är väl belagt att de flesta människor har en tendens att vara överoptimistiska. Det är också väl belagt att känslor föregår logiskt rationellt tänkande. Det kan finnas en tendens bland personer som är emotionellt övertygade om en investerings fördelaktighet att försöka stödja känslan med logiska argument. Detta är problematiskt eftersom projekt vars kostnader är underskattade har större möjlighet att få implementeras, än de vars kostnader är korrekt skattade.
På grund av dessa tendenser är det av yttersta vikt att det finns ett väl fungerande kontrollsystem som kan balansera ut dessa tendenser att underskatta kostnader och problem. Att kräva att alla investeringar ska kalkyleras på samma sätt, såsom sker i vissa offentliga organisationer gör att kalkylerna blir jämförbara. Det är bra, men det balanserar inte ut dessa tendenser att underskatta kostnaderna. För det krävs ett väl fungerande system för att kontrollera och ge feedback till de som gör kalkyler. Tyvärr saknas detta inom den offentliga sektorn.
I företag finns det en besluts- och delegationsordning som fastställer vem som har ansvar för vad och hur stora investeringsbelopp lägre nivåer får ta beslut om. Det innebär att koncernbolag måste ta fram kalkyler för att äska och övertyga högre nivåer om att deras investering bör få medel. De som granskar kalkylerna vet inte mer än de som planerar dessa, ofta mindre, men de kan ställa frågor och tvinga de som planerar för nya investeringar att tänka igenom vad investeringen kommer att innebära.
Det centrala med detta system för att granska förslag är att det ger feedback för lärande. Det ger högre nivåer information om vad som är på gång i bolagen samtidigt som det tvingar de som planerar investeringarna att lära sig mer om de investeringar de önskar genomföra innan de får medel att göra så. Betydelsen av ett väl fungerande kontrollsystem blir uppenbart när företag investerar på marknader och i teknologier man saknar erfarenhet utav och därför inte kan bedöma och ge adekvat feedback på.
Med tanke på det stora antal projekt som genomförs inom offentlig sektor borde det vara möjligt att genom uppföljningar av offentliga investeringar bygga upp en databank som skulle kunna ge både aktuell kostnadsdata och jämförelseprojekt. Än viktigare är dock att tillskapa ett kontrollsystem som granskar och ger feedback på kalkyler innan investeringar genomförs.
Att införa ett väl fungerande system för granskning av investeringsförslag kan dock vara en kontroversiell fråga. Det är före beslut som man kan påverka investeringars inriktning och utformning. Detta och det faktum att bättre ekonomiskt underlag ger mindre förhandlingsutrymme för att skapa politiska majoriteter för att genomföra politiskt önskade investeringsprojekt kan förklara varför det inte finns ett sådant system.
Likväl, utan ett väl fungerande kontrollsystem kommer man inte åt kostnadsöverdragen inom den offentliga sektorn.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
