Debatt
Studieförbund
17 april 2019 kl 10:18

Offentligt finansierad bokmässa med slagsida

En öppen och frimodig debatt om de frågor min bok tar upp vore högst välkommen, men jag befarar att panelen snarare mynnar ut i propaganda i syfte att svartmåla kritiker som berättar om Muslimska Brödraskapets verksamhet i Sverige – bekostad av allmänna medel.

Det här är en opinionstext

Den 26 april inleds Arabiska bokmässan i Malmö, en mässa som arrangeras av studieförbundet Ibn Rushd med stöd av Malmö stad, Kulturrådet, Biblioteken i Malmö, Region Skåne och Skånska Akademin.

För en tid sedan blev jag glatt överraskad, när bokmässan skickade en officiell inbjudan till en paneldebatt om min bok ”Holy White Lies” (Dar el Mareef publishing). Boken är en dokumentär studie i vilken jag kartlägger hur Muslimska brödraskapet arbetar i Sverige och västvärlden. Detta ska jag återkomma till, men låt mig först ge en kort bakgrund till varför arrangörens historik är relevant för denna debattartikel.

Studieförbundet Ibn Rushd har under de senaste tre åren fått över hundra miljoner kronor från allmänna medel, största delen via Folkbildningsrådet, där offentlighetsprincipen inte råder. Medan de flesta studieförbund har svårt att få det att gå ihop ekonomiskt utmärker sig Ibn Rushd med att ha lyckats spara 11 miljoner kronor under sina första år i verksamhet. Den sparade summan gick till att köpa anläggningen Granhedsgården i Södermanland. Hälften av gården ägs idag av moderorganisationen Islamiska Förbundet i Sverige, IFiS.

Gården drivs av Temmam Asabi, tidigare ordförande i Ibn Rushd och nuvarande ordförande för IFiS. Enligt uttalanden i Tunis News av Mahmoud Khalfi, tidigare ordförande för IFiS, (även är en av grundarna till Ibn Rushd och nuvarande chef för Stockholmsmoskén), tillhör IFiS Muslimska Brödraskapet – en islamistisk rörelse med mål att återskapa kalifatet och införa sharia. Såväl IFiS som Ibn Rushd är alltså organisationer som enligt både egna representanter och enligt forskning har nära band till, eller rentav tillhör, Muslimska brödraskapet, vilket är själva studieobjektet för min bok.

Invitationen skickades från Hazem Abo Youness, projektledare i Ibn Rushd och för bokmässan. I diskussionen kring upplägget föreslog jag två paneldeltagare, författaren och översättaren Sayed Khatib och politikern och mellanösternkännaren Per Gahrton. Båda har läst min bok och känner ämnet väl.

Från bokmässans sida föreslogs projektledaren Hazem Abo Youness, den ovan nämnde tidigare IFiS-ordföranden Mahmoud Khalfi samt Youssef Salamah, beskriven som filosofiprofessor (en tidigare gäst hos Ibn Rushd).

Bokmässan förklarar så småningom att ”bokmässans organisationsteam” utesluter de förslag på deltagare som jag haft. Man väljer även en samtalsledare som tillhör Ibn Rushd, May Samhouri. Dessutom beslutar man att arabiska språket ska användas, vilket utesluter alla svensktalande mässbesökare att lyssna och förstå vad som sägs – trots ämnet för boken är MB:s entrism i Sverige.

Att en arrangör själv har sista ordet när det gäller inbjudningar i panelsammanhang är förvisso naturligt, men en bokmässa och ett samtal om en bok borde rimligen vara ett sammanhang då åsiktsskillnader och bredd eftersträvas – och en sådan strävan syns inte i hur mässan ville rigga detta samtal.

Tvärtom. Vid sidan om undertecknad inbjuds alltså endast panelister och samtalsledare som alla verkar under det paraply som är mitt granskningsområde. Var och en förstår säkert hur skevt ett sådant samtal riskerar att bli.

Enligt bokmässan består ”bokmässans organisationsteam” av projektledaren, och en referensgrupp med bland annat representanter från Malmö stadsbibliotek, Skånska Akademien, Malmö stadsteater och Youssef Salamah. Därtill en anonym ”volontärgrupp på ca 20 personer”. Projektledaren Hazem Abo Youness är känd för att på sociala nätverk kräva införande av en svensk blasfemilagstiftning, för att skydda islam.

Det är viktigt att framhålla att detta inte handlar om att jag är upprörd över att jag inte själv har fått bestämma över en panel. Givetvis hade andra panelister än mina förslag kunnat vara relevanta. Den springande punkten är kombinationen slagsida i panelen och det sammanhang som Ibn Rushd redan sedan tidigare är. Låt mig ge några exempel på vad jag menar:

Studieförbundet Ibn Rushd är för närvarande under utredning hos Folkbildningsrådet på grund av upprepade inbjudningar av konferensgäster kända för västfobi, antisemitism och homofobi och vägrar att lämna information om inbjudna föreläsare de senaste åren med personsuppgiftslagen som skäl.

När man gör en sökning på studieförbundets tidigare gäster på arabiska internetsidor finner man till exempel en blogg som tillhör den saudiska professorn, Mazin Motabagani. I bloggen finns kopierat en brevinbjudan från Ibn Rushd i Sverige. Brevet är undertecknat av den tidigare rektorn för Ibn Rushd, Othman Al Tawalbeh, idag studiekonsulent i Ibn Rushds avdelning Syd.

Al Tawalbeh beskriver i sin inbjudan Europa i ett moraliskt förfall. Han pekar också på att det sker en demografisk förändring på kontinenten, där antalet muslimer växer i förhållande till Europas ursprungsbefolkning. Han argumenterar för nyttan att samverka med Europeiska institutioner så att man genom samverkan kan utbilda ”unga muslimer” för att dominera den västerländska civilisationen efter dess kollaps, och ersätta den med islams läror. Inbjudan resulterade i en rundresa i Sverige – betald av allmänna medel via Studieförbundet Sensus och Ibn Rushd.

Vid hemkomsten bekräftade professorn Al Tawalbehs beskrivning av ett land i moraliskt förfall. Han citerade också ett omdöme om svenska kvinnor som varande ”horor”. Han förvånade sig också att akademiker vid universitet i Lund ägnade sin tid åt att forska om Salman Rushdie. Det naturliga vore att Khomeini såg till att skicka en lönnmördare för att tysta Rushdie, tyckte professorn.

I ljuset av det jag redan vet om Ibn Rushd, deras inbjudningar och paneler faller det sig naturligt att oroas över upplägget på bokmässans tänkta panelsamtal. En öppen och frimodig debatt om de frågor min bok tar upp vore högst välkommet, men jag befarar att panelen snarare mynnar ut i propaganda för MB, IFiS och Ibn Rushd, med syfte att svartmåla kritiker som berättar om MB:s verksamhet i Sverige – bekostad av allmänna medel.

Man undrar om de som står bakom den arabiska bokmässan uppfattar dialog och debatt som en process som endast leder till underkastelse av en religiös tolkning. Jag och andra som kommer från Mellanöstern känner väl till denna typ av yttrandefrihet och debatt.

Jag vädjar till bokmässans organisationsteam att eftersträva balans i panelen genom att välja en kompetent, kunnig och neutral samtalsledare. Jag vädjar även om att svenska språket ska användas i panelen, så att allmänheten kan delta och lyssna.

Det är också en stor besvikelse för mig att bokmässan inte presenterat något seriöst program för hur säkerhetsfrågorna ska lösas vid arrangemanget, trots att jag efterfrågat detta. Till saken hör att jag nyligen har mottagit dödshot riktade mot mig och min familj.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.