Offensiv klimatpolitik riskerar slå mot glesbygden

Uppfattas klimatpolitiken orättvis, kommer omställningen att bromsas. De gula västarna i Frankrike och den svenska Facebook-gruppen ”Bensinskatteupproret 2.0” illustrerar vad som kan hända. Men det finns inget ödesbestämt i detta. Med en aktiv politik går utmaningarna att hantera.

I ett Vinnova-finansierat forskningsprojekt har vi undersökt hur människor i tre orter i Örebro län tänker kring trafiken i det postfossila samhället. Utöver i Örebro bor deltagarna i Odensbacken, 1,5 mil sydost om residensstaden, och Hällefors, åtta krokiga vägmil norr därom.

Utifrån bland annat Trafikverkets klimatscenarier har deltagarna fått formulera vad de tror klimatanpassningen av trafiken kan betyda för dem själva.

I Odensbacken och Hällefors är ökade bilkostnader en het fråga. Få ser några alternativ till bilen. Situationen accentueras av att kollektivtrafiken alltmera fokuserar på sträckor med stort resande. På landsbygden uppfattas kollektivtrafiken som alltmer anorektisk.

Konsekvensen av en bilorienterad planering och ett eroderande underlag för offentlig och kommersiell service är att ”tillgänglighetsgapet” mellan dem som har och kan använda bil, och de som inte kan det, vidgas.

Att bo och leva med rimlig tillgänglighet på landsbygd måste vara möjligt även i det postfossila samhället. Både män och kvinnor behöver en fungerande vardag. Det handlar om mycket mera än bensinpriserna, som nog ska ses som en symbol för en politik som glömt landsbygden.

Klimatmålet är att sänka trafiken växthusgasutsläpp med 70 procent till 2030. De spänningar detta kan utlösa går bara delvis att hantera inom trafikpolitiken. Det krävs att även andra politikområden bidrar. 

I dagsläget är staden i fokus. Stadsmiljöavtal, elbils- och elcykelsubventioner, självkörande bilar och utvecklad kollektivtrafik i stråk med starka underlag är exempel. I projektet har vi identifierat ett antal åtgärder för att ta även landsbygdens utmaningar på allvar:

• Kollektivtrafiken måste bredda uppdraget och ta ett ansvar för tillgänglighet även utanför huvudstråken.
• Stadsplaneringen måste beakta trafiken från omlandet. Resandet från Odensbacken och Hällefors påverkas mycket av hur trafiken inne i Örebro fungerar.
• Staten måste ta ökat ansvar för att alla, oavsett var man bor, får en rimlig tillgång till service.
• Skattesystemet, där innevånare i landsbygds- och glesbygdskommuner får betala mer i kommunalskatt för lägre servicenivå, måste ifrågasättas.
• Nya lösningar måste utvecklas för landsbygden, men också för resurssvaga grupper. Varför utvecklas självkörande bussar för Stockholmstrafiken, när möjligheterna att revolutionera kollektivtrafiken snarare finns på landsbygden? Varför satsas stora forskningsmedel på citylogistik, men inte glesbygdslogistik? Varför satsar staten på stadsmiljöavtal men inte landsbygdsmiljöavtal?

Omställningen måste ske på ett sätt som inte enbart engagerar den urbana medelklassen. För att offensiva åtgärder och styrmedel ska få acceptans måste de utformas tillsammans med dem som berörs.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.