Lärarutbildning

Överskott på historielärare hjälper inte glesbygden

Kan man få personal att arbeta på en oljerigg ute på Atlanten kan en man få en lärare att söka sig till en glesbygdsort, skriver Isak Skogstad, ordförande i Lärarnas Riksförbund studerandeförening, i en replik.

REPLIK. Peyman Vahedi och Majed Safee skriver i Dagens Samhälle att jag i artikeln Vi behöver inte fler lärare, vi behöver rätt lärare framför enkla och logiska argument för att dimensionera lärarutbildningen, men författarna ifrågasätter om det inte är feltänkt att göra det svårare att bli antagen till lärarutbildningen.

Låt oss börja med att konstatera att lärarutbildningen lider av brister i kvaliteten. Under en alltför lång tid har det påtalats att lärarutbildningen innehåller alltför lite undervisningstid.

En majoritet av lärarstudenterna får mindre än åtta timmar lärarledd undervisning i veckan och enligt en kartläggning som SVT låtit göra hoppar nästan var sjätte student, 15,6 procent, av lärarutbildningen redan efter första terminen. Detta är djupt problematiskt, men trots det så aviserar regeringar av skiftande färg att lärarutbildningen måste byggas ut.

Det som behövs är en rejäl satsning på kvalitet, inte kvantitet.

Utöver kvalitetsbristerna har bland annat Riksrevisionen i en rapport konstaterat att studenternas efterfrågan inte möter skolans behov av kompetensförsörjning. Det utbildas exempelvis alltför många historielärare (trots att Skolverkets prognos visar att behovet av dessa lärare är begränsat), men alltför få av lärare inom de ämnen där behoven är som störst.

Högskolornas nuvarande resurstilldelningssystem bygger på en omfattande decentralisering från statsmakternas sida i början av 1990-talet. Tanken var att reformerna skulle leda till en anpassning av utbildningsutbudet utifrån studenternas efterfrågan, vilket även sågs som en form av kvalitetssäkring. Det har misslyckats.

Författarna påstår att ”det viktigaste är inte att ha lärare med rätt utbildning utan lärare som är rätt för yrket” utan att presentera något stöd för sitt påstående. Enligt rapporten ”What makes great teaching?” från The Sutton Trust är lärarens ämneskunskaper en nyckelfaktor till goda kunskapsresultat.

Under en alltför lång tid har kommunerna och friskolorna, de som i egenskap av huvudmän har ett stort ansvar för skolans resultat, åsidosatt vikten av ämneskompetens hos lärarkåren. Det är oroväckande när även en rektor gör detta.

Att göra det svårare att bli lärare är inte detsamma som att få färre lärare. Häromdagen rapporterades det om hur Danmark, som genom att skärpa intagningskraven till lärarutbildningen, har lyckats öka andelen studenter med toppbetyg och minska antalet avhopp på lärarutbildningen.

Initialt sett minskande antalet ansökningar till lärarutbildningen, men har på senare tid börjat öka igen. En utbildning som ställer höga krav ökar sin status, vilket lärarutbildningen behöver mer utav. Ingen student ska välja bort lärarutbildningen för att dess kvalitet är ifrågasatt.

Författarna hävdar även att glesbygdskommuner har svårt att attrahera lärare och att det inte beror på frågan om lön eller arbetsvillkor. Deras lösning är att vi behöver överutbilda ännu fler lärare som möter en alltmer mättad arbetsmarknad för att över huvud taget någon av lärare ska söka sig till dessa kommuner.

Lösningen på läraryrkets bristande attraktivitet kan knappast vara att utbilda så pass många att någon till slut väljer att söka sig till de mindre attraktiva arbetsgivarna. Jag är övertygad om att kan man få personal att arbeta på en oljerigg ute på Atlanten kan en man få en lärare att söka sig till en glesbygdsort. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.