Debatt
Vårdplatser
26 februari 2015 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Överbeläggningar är vårdens moment 22

Överbeläggningar och platsbrist slår återigen hårt mot vården. Sjukhusen i Skåne och Stockholms län är mest utsatta. Nu måste vi ställa oss frågan hur det har blivit så här och hitta vägar ut ur krisen. Forskning och utbildning spelar då en nyckelroll, skriver Tapio Salonen och Ania Willman vid Malmö högskola.

Det här är en opinionstext

Under 2014 var alla skånska akutsjukhus överbelagda från sommaren och hela hösten, enligt Region Skånes egen statistik. Samtidigt var det svårt att rekrytera personal. Ett hundratal vårdplatser stängdes på Skånes universitetssjukhus (SUS) under 2014 främst på grund av brist på sjuksköterskor. Men detta, att det är överbeläggning under sommaren och att personalen slutar, är inget nytt, så har det varit under lång tid.

Det som är speciellt med situationen just nu är att sommarkrisen varar hela hösten och in på det nya året, samt att det är många som slutar men få som vill börja. Bristen på sjuksköterskor är ett nationellt problem, men bristen slår hårdare i stora regioner med universitetssjukhus, eftersom det också handlar om en nationell brist på specialistsjuksköterskor. Omkring 4 000 grundutbildade sjuksköterskor examineras varje år i Sverige och i december rapporterade Dagens Samhälle att det saknas nära 2 000 sjuksköterskor vid landets 68 akutsjukhus. Skåne har störst brist tätt följt av Stockholms läns landsting. Under de senaste fem åren har cirka 800 tillsvidareanställda sjuksköterskor sagt upp sig från SUS, och även flera undersköterskor har lämnat sina arbeten. Som orsak anger man den dåliga arbetsmiljön, låg lön, dåliga arbetstider men också stress och osäkerhet.

Det som också är speciellt med situationen just nu är att under en längre tid har det utbildats allt färre specialistsjuksköterskor. År 1995 hade Sverige 65 procent specialistutbildade sjuksköterskor och i dag är siffran nere under 45 procent. Inom områden som barnsjukvård, medicin, kirurgi, operation, onkologi och psykiatrisk vård är siffran katastrofalt låg. Inom kommunal äldrevård har knappt 2 procent av sjuksköterskorna en specialistutbildning inom området vård av äldre.

Underbemanning i kombination med brist på specialister får förödande konsekvenser. Främst för patienterna som utsätts för ett antal risker såsom att operationen ställs in, att få felaktig behandling eller att inte få tillräckligt god och säker omvårdnad. Den får också konsekvenser för personalen. När kolleger med lång erfarenhet slutar, tvingas nya kolleger ta ett ansvar som de inte alltid är mogna för eller beredda att ta.

Underbemanning och vårdplatsbrist får också konsekvenser för dagens sjuksköterskestudenter. När vårdplatser stängs med kort varsel påverkar det studenternas möjligheter att få en verksamhetsförlagd/klinisk utbildning av god kvalitet. Det finns för få platser till för många studenter och det saknas kompetenta handledare. Sjuksköterskor under specialistutbildning handleds inte sällan av sjuksköterskor som själva saknar specialist- och akademisk kompetens. Det blir ett moment 22.

Till beskrivningen ovan måste läggas det faktum att brist på antalet läkare och sjuksköterskor vid landets akutsjukhus aldrig varit högre än nu, samtidigt som antalet vårdplatser är det lägsta i Europa sett till befolkningens storlek. Trots det höga antalet personal utför man mindre vård än tidigare. En rad debattinlägg har pekat på ineffektiv organisation, att tid och resurser går till ineffektiva dokumentations- och IT-system och att professionernas kompetens inte tas till vara för att utföra rätt arbetsuppgifter.

Vad är det då som krävs, förutom högre ingångslöner och vettiga karriärvägar, för att lösa krisen? Region Skånes högsta sjukvårdspolitiker, Anna-Lena Hogerud (S), säger att det behövs mer pengar och bättre samarbete med personalen, oppositionen och kommunerna i Skåne. Vi skulle vilja lägga till att det behövs ett bättre samarbete med regionens lärosäten som utbildar personal för framtidens vård. För att ha en utbildning som är up-to-date och som motsvarar de krav som framtidens vård ställer måste vi som utbildar veta politikens visioner och mål för vårdverksamheten. Det räcker inte att utbilda för att lösa dagens akuta behov eftersom de studenter vi utbildar i dag har drygt 40 yrkesverksamma år framför sig i en vård och omsorg som är ett av samhällets mest kunskapsintensiva områden.

Under de senaste 20 åren har vården utvecklats mot allt kortare vårdtider i akutsjukvården, ökat ansvar för primärvården och den kommunala hälso- och sjukvården, mer vård i hemmet och i särskilda boenden. En utveckling som tillsammans med den medicinska och teknologiska utvecklingen ställer högre krav på personalen att klara avancerade och komplexa situationer med både patient och anhöriga, kanske i ett mångkulturellt perspektiv.

Malmö högskola fick som enda lärosäte i landet förra året omdömet ”mycket hög kvalitet” av Universitetskanslersämbetet på vår sjuksköterskeutbildning. Det är vi givetvis stolta över men läget är bekymmersamt för regionens vårdsituation. Det påverkar givetvis våra förutsättningar att långsiktigt kunna bidra med kompetens- och kunskapsförsörjning. För att möta de problem som finns i dagens vård och omsorg behövs också ytterligare resurser för utbildning och forskning. Vi är beredda att ta på oss ett vidgat uppdrag framför allt när det gäller eftersatta specialistutbildningar. Men då krävs att den verksamhetsförlagda utbildningen utvecklas i Region Skåne. Genom att satsa mer på forskning och utbildning kan vården utvecklas. Vi är beredda att ta vårt ansvar och ser fram emot en fördjupad dialog med Region Skåne.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.