Förvaltning

Öppet för korruption när chefsposter tillsätts

Utnämningen av den nya rikspolischefen Dan Eliasson blottar svagheter i vårt konstitutionella system. Vägen ligger öppen för både vänskapskorruption och ideologiska utnämningar. Vad som krävs är en ny typ av ”senatsförhör” av amerikansk modell.

Dan Eliasson har, trots svårupptäckta meriter från direkt polisverksamhet, valts till ny rikspolischef. Poliser som arbetat många år inom området, som till exempel nuvarande rikspolischefen Bengt Svenson, ratades. Efter utnämningen har det dykt upp en del frågetecken kring lämpligheten av hans utnämning: bland annat figurerar påståenden i medier att han skulle ha varit instrumentell i raderande av e–post under sin tid som generaldirektör på Försäkringskassan. Att det kan dyka upp ytterligare insinuationer eller problem, som potentiellt kan skada förtroende för den utsedde chefen, är långt ifrån uteslutet.

Oavsett om det som nämnts ovan bara är illasinnade rykten utan grund, eller är saker som inte faller inom ramen för brottslig verksamhet, så är det besvärande att detta inte har kunnat ventileras och klarläggas innan utnämningen. Det blir därmed väldigt tydligt hur dåligt konstruerad den konstitutionella processen är i landet vad gäller utnämnandet av myndighetschefer – liksom för övrigt även av domare i de högsta domstolarna. Vägen ligger öppen för både vänskapskorruption och ideologiska utnämningar där den reella kompetensen blir sekundär.

Vad som krävs är förstås en typ av ”senatsförhör” där representanter från alla partier, förslagsvis i konstitutionsutskottet, är skyldiga att hålla förhör med den av regeringen nominerade kandidaten för att fastställa lämpligheten för arbetet i fråga. Personen i fråga måste sedan få en majoritet i riksdagen med sig för att bli godkänd, annars får regeringen återkomma med en ny kandidat.

En sådan process skulle inte bara säkerställa ett minimum av kompetens för uppgiften, mediabevakningen och frågorna från oppositionen – och det som media kommer att få fram – borgar även för att de flesta för uppgiften besvärande skelett från respektive persons garderob har en betydligt mycket större chans att kommer fram och ventileras innan ett beslut fattas.

En sådan konstitutionell process skulle på ett mycket tydligare sätt än i dag bli mer demokratiskt samtidigt som medborgarna i landet får en inblick i och känsla för vilka som ska leda de för dem själva ytterst viktiga verksamheterna och samhällsfunktionerna. Nuvarande system måste betraktas som semidemokratiskt – och ytterst ofärdigt. Faktiskt något av en skam för landet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.