Debatt
Religion
18 januari 2016 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Nytt livsåskådningsforum för öppnare samtal

När 2016 precis har börjat kan vi konstatera att vår värld befinner sig i ett djupt oroande och potentiellt mycket farligt läge. Omfattande terrorattacker, ofattbart lidande för många människor på flykt, upprepade angrepp på religionsfriheten och yttrandefriheten i olika former präglar vår samtid.

Det här är en opinionstext

Vi ser hur djupnande etniska, politiska eller religiösa konflikter breder ut sig och hur radikalisering ökar spänningar. Vi har ett debattklimat som alltmer kännetecknas av en oförmåga att föra samtal med människor vars åsikter man inte delar. Debatten präglas alltför ofta av ett svart-vitt tänkande där det blir svårt att se att en människa kan vara både offer och förövare på samma gång, inte enbart det ena eller andra.

Samtidigt vet vi att människan behöver reflektera över existentiella frågor för att fungera väl. En medveten livsåskådning kan vara till stor hjälp för att bära livets bördor och glädjeämnen.  

Vi vill alltså inte bara hissa ytterligare en varningsflagga för att världen i flera avseenden är på väg åt fel håll. Vi vill gå till handling och göra något som vi tror kan bli åtminstone någon form av bidrag till mer konstruktiva och meningsfulla samtal i denna oroliga tid, för att också finna det som förenar i en reflekterad existentiell hållning oavsett vilken religion eller annan livsåskådning vi använder som startpunkt. 

Därför startar vi nu Livsåskådningsforum som en verksamhet inom S:ta Katharinastiftelsen, som är en mötesplats för alla som intresserar sig för livsåskådningsfrågor, kultur och vår samtid. I detta nya forum ingår företrädare för fyra livsåskådningar, varav tre definieras som religioner: Kristendom, islam, judendom och sekulär humanism representeras i vårt nya livsåskådningsforum. 

Målet med vårt engagemang och våra möten är att motverka intolerans, ställningskrig och hätska utfall och monologer som enligt vår uppfattning präglar alldeles för mycket av det offentliga samtalet i dag. I stället önskar vi ärliga möten, samtal ”på riktigt” där vi verkligen lyssnar på varandra och inte ser det som ett misslyckande om vi går ut från mötet utan att ha identiska uppfattningar.

Ofta utpekas religioner och religiös tro som den viktigaste faktorn bakom krig och konflikter i världen, många gånger dessvärre med rätta och det är den bild som förmedlas i våra största medier. Så man kan säga att religioner, eller livsåskådningar i allmänhet, har ett varumärkesproblem i Sverige. Trots att vi betecknas som ett av världens mest sekulariserade länder beskrivs konflikter, misär, diskriminering och förtryck som utslag av missbruk av religionen eller konsekvenser av makt som utövas av religiösa samfund och dess skrifter och ledare.

I detta klimat uteblir alltför ofta dialogen, men det innebär också i många fall att människor vet och förstår allt mindre av andras livsåskådningar. Det finns en risk att vi bygger upp högre murar mellan olika grupper, och det kan föda ännu mer misstro, vanföreställningar och intolerans inför det främmande.

Vår medicin, vårt bidrag, är att gå samman i ett dialoginriktat forum som en nyskapad inrättning inom S:ta Katharinastiftelsen. Självklart skulle det kunna ingå fler livsåskådningar än våra fyra, men det här är så som vi inleder vår satsning. Vi anser också att det är viktigt att inte bara religiösa aktörer finns med, utan även den sekulära humanismen som ju också är en livsåskådning fast på naturalistisk grund, utan en gudstro.

I februari startar vi med ett samtal om livsåskådningars natur och konsekvenser för samhället. Kommande teman är hur ökande våldsbejakande extremism bör motverkas och huruvida Gud behövs för moralen.

Det finns en paradox, kanske flera, i samhällets förändringar de senaste åren. Trots att teknisk utveckling har möjliggjort helt nya kanaler och arenor för budskap, berättelser, samtal och diskussion är det nog rättvist att säga att det offentliga samtalet mer och mer präglas av gapande monologer och en sjunkande lust och förmåga att lyssna.

Sociala medier låter mer sociala än de brukar vara, och politiska och andra trender har stimulerat en ny sorts sekterism där människor indelas i grupper baserat på en rad olika egenskaper och ståndpunkter, vilket i många fall begränsar eller till och med korrumperar det öppna samtalet. Även mediernas forum för samtal, allt oftare digitala, leder ofta till något annat än sakliga och inkännande möten där man aktivt lyssnar på andra. Ju fler arenor vi erbjuds, desto mindre samtalar vi. 

Den utvecklingen är farlig, vi tror på det öppna samhället och det öppna samtalet. Vi tror inte att det räcker om människor med olika livsåskådningar lever sida vid sida i Sverige. Vi behöver kunna leva tillsammans. 

Våra samtal, över religions- och livsåskådningsgränserna, kommer knappast att förändra världen nämnvärt. Men om vi kan uppmuntra och inspirera fler att söka sig fram till en mer dialogisk och lyssnande form för samtal så bör det i längden bidra till en förändring av dagens deprimerande samtalsklimat med alltför mycket splittring, förakt, villfarelser och vi och dom-resonemang.

När nu företrädare för judendom, islam, kristendom och den sekulära humanismen går samman i ett Livsåskådningsforum är syftet och förhoppningen att vi lär oss ännu mer om varandra och oss själva, just för att våra egna föreställningar och värderingar kontrasteras mot dem som tillhör andra livsåskådningar än den egna. Vi måste börja möta varandra i stället för att snegla på varandra. Att tycka olika är inte farligt. En konflikt behöver inte vara olycksbådande, men den kan bli det om vi inte förmår tala med varandra om den. 

Vi räds inte ta till stora ord som demokratibyggande och fredsfrämjande, när vi vill slå ett slag för öppnare samtal mellan de olika livsåskådningarna. Vi är glada om vårt exempel leder till efterföljd. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.