Debatt
Läkemedel
27 september 2016 kl 13:28

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

”Nyckfull hantering av läkemedel måste stoppas”

Särläkemedlen är oftast dyra eftersom det rör sig om så få patienter som har behov av dem. Deras svåra sjukdomstillstånd gör emellertid att de riskerar att kosta samhället mer över tid utan mediciner. Det är därför angeläget att ta fram en svensk strategi för särläkemedel. I dag är myndigheternas hantering oetisk, nyckfull och oberäknelig.

Det här är en opinionstext

Satsningarna på särläkemedel under senare år har varit framgångsrika. En rapport från EU-kommissionen visar att under de första åren efter millennieskiftet godkändes omkring 4 till 5 särläkemedel varje år, jämfört med drygt 10 läkemedel per år de senaste åren.

Dessa läkemedel används för att hjälpa patienter med sällsynta och svåra diagnoser, enligt den svenska definitionen en på högst 10 000. Enligt EU:s definition kan mellan 6 till 8 procent av befolkningen lida av en sällsynt sjukdom, vilket innebär sammanlagt upp mot 60 miljoner européer.

Det handlar alltså om ett stort medicinskt lidande för ett betydande antal människor som vi har all anledning att engagera oss i.

Det här är människor som ofta erfar problem i form av brister i bemötande och vård för att de enskilda sjukdomarna är ovanliga och därmed inte kända av så många, inte ens inom vården. Samtidigt finns det läkemedel, kallade särläkemedel, som kan vara effektiva och livsavgörande för att lindra symtom vid en sällsynt sjukdom, öka livskvalitet och också förlänga livet för människor som förr inte sällan dog i alltför unga åldrar. För utvecklingen av dessa läkemedel stöter vi dock på problem i samband med utprovning och subventionering, det sistnämnda framför allt i Sverige.

Tandvård och läkemedelsförmånsverket (TLV) hanterar efter ett godkännande av EMA och av svenska Läkemedelsverket frågan om subventionering eller inte av särläkemedel inom ramen för läkemedelsförmånen på ett för de drabbade patienterna närmast oetiskt, nyckfullt och oberäkneligt sätt. Vissa läkemedel subventioneras, andra inte, med hänvisning från TLV att myndigheten primärt har att bedöma kostnadseffektiviteten av ett läkemedel för en grupp och inte ur ett individperspektiv.

Det är viktigt att vi får en snabb lösning för hur särläkemedel som godkänts av EMA ska kunna komma patienter i Sverige till del. Dagens situation där TLV eller landstingens expertgrupp, det så kallade NT-rådet, av kostnadsskäl stoppar läkemedel som visats vara av värde vid behandling av patienter med sällsynta sjukdomar är moraliskt-etiskt problematisk.

Frågan om särläkemedel har utretts (SOU 2014:87) där tre alternativa vägar för att komma till rätta med problemet med för höga kostnader för sådana läkemedel föreslogs. Ingen av dessa har emellertid fått fullt genomslag ännu.

I dag ligger årskostnaderna för särläkemedel strax över en miljard kronor att jämföra med totala kostnaden för receptförskrivna läkemedel som ligger runt 26 miljarder kronor. Samtidigt uppskattas kostnaderna för felanvändning av läkemedel ligga på minst 10 miljarder kronor årligen.

Särläkemedlen är oftast dyra eftersom det rör sig om så få patienter, men ofta med svåra sjukdomstillstånd som sannolikt kostar samhället än mer pengar över tid. Finansieringen av särläkemedel borde därför vara ett nationellt ansvar för att garantera tillgång och en likvärdig vård.

Ett statligt anslag för detta ändamål som bekostar användningen av de särläkemedel EMA godkänt under exempelvis en fem till tioårsperiod då de fortsatta behandlingseffekterna skulle följas och värderas är en lösning.

Nytt ställningstagande kan sedan göras om värdet av behandlingen för patienterna motiverar subventionering. Här är det viktigt att prissättningen är transparent med marknadsanalys och tydlig redovisning av kostnaderna för framtagandet av läkemedlet.

Fakta
Utveckling av särläkemedel

EU införde redan år 2000 ett system för att stimulera utvecklingen av särläkemedel. Under åren 2007 till 2013 satsade EU 620 miljoner euro på forskning samt andra åtgärder som till exempel rådgivning och befrielse från avgifter motsvarande 78,4 miljoner euro.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.