Nya strandskyddsreglerna – ett hot eller en möjlighet?

Tillsammans med många medborgare och företagare i Dalsland ser vi som politiska företrädare med tillförsikt fram emot de lättnader i strandskyddet som en bred politisk majoritet efterfrågar. Vi har länge tvingats leva med nuvarande regelverk och dess problematiska tillämpningar som bromsar inflyttning, tillväxt och utveckling

Den 14 december kom Strandskyddsutredningen med sitt slutbetänkande som bland annat säger: ”Förslagen skall på detta sätt syfta till att förbättra förutsättningar för bostäder och näringsverksamhet främst för småföretagare, besöksnäring och gröna näringar i områden med lågt exploateringstryck.”

I enlighet med direktiven förslår också utredningen att det ska bli enklare att bygga strandnära i landsbygdsområden men svårare i tätortsnära områden. Vid en första anblick ser förslagen ut att gynna Dalsland, som består av flera av Sveriges mindre landsbygdskommuner samt landsbygdsdelen av Vänersborgs kommun.

Vi har ett mycket stort behov av inflyttning och landsbygdsutveckling. Dessutom är exploateringstrycket i strandnära lägen extremt lågt i Dalsland. Ett förhållande som vi naturligtvis ska vara stolta över och rädda om. Det är ju naturen som gör Dalsland så attraktivt, men det borde även fortsättningsvis gå att kombinera en blomstrande landsbygd med ansvarsfull miljöhänsyn och allemansrättslig tillgång till stränderna. Dessa målsättningar är ju faktiskt beroende av varandra.

Den gamla lagstiftningen var så stelbent att den i praktiken omöjliggjorde strandskyddsdispenser på landsbygden. För att råda bot på det problemet infördes speciella regler för landsbygden, de så kallade LIS-reglerna (Landsbygdsutveckling i strandnära läge) som skulle gynna besöksnäringen, småföretagande och de gröna näringarna.

Strandskyddsutredningen föreslår nu att dessa LIS-lättnader avskaffas och ersätts av begreppet Landsbygdsområde som kommunerna ska kunna peka ut i sina översiktsplaner. Avsikten är alltså att det ska bli lättare att bygga strandnära.

Så långt verkar ju förslagen gynna Dalsland, men på sidan 250 kommer den undangömda kallduschen, som inte framgår av sammanfattningen. Där anges att områden där länsstyrelsen beslutat om utökat strandskydd inte kan ingå i ett landsbygdsområde trots att övriga kriterier är uppfyllda.

Ett exempel på detta är i stort sett hela Dalsland, Sveriges vattenrikaste landskap, som omfattas av utökat strandskydd och därmed i praktiken drabbas av ett totalt byggförbud i strandnära läge.

Den slutliga effekten för våra kommuner blir alltså ett stopp för satsningar på permanenta bostäder, besöksnäringar, småföretagande och gröna näringar. Det innebär också betydligt försämrade möjligheter till den kompetensrekrytering som industrin i Dalsland ropar efter. Det vill säga en avsevärd försämring jämfört med dagens situation och tvärt emot utredningens direktiv.

För oss som dagligen kämpar för våra kommuners överlevnad vore det ett slag i ansiktet om vi inte på ett ansvarsfullt och balanserat sätt kunde ta tillvara en liten del av den oerhörda mängd strandlinje som finns i Dalsland.

Ett konkret exempel på utmaningen är att det är omöjligt för en vanlig familj att i dag bygga nytt i Dalsland. Marknadsvärdet ligger långt under byggkostnad när inte strandnära läge kan erbjudas. Banker kan inte låna ut pengar. Detta är vår verklighet!

Nu ligger ett mycket stort ansvar hos regering och riksdag att slutresultatet av utredning, remissomgång och proposition verkligen främjar svensk landsbygd.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.