Infrastruktur

Nya havsplaner skapar stor osäkerhet för vindkraften

Regeringens arbete med nya havsplaner för Östersjön har stora brister ur ett rättsligt perspektiv eftersom de inte går att överklaga. När många aktörer inom vindkraftsbranschen har det ekonomiskt tufft borde ny lagstiftning vara betydligt mer genomtänkt än den som regeringen nu lagt fram, skriver advokaten Pia Pehrson med flera.

Regeringen har nyligen lagt fram ett förslag på havsplanering i syfte att möjliggöra implementering av kommande EU-direktiv. Det hela ska genomföras såsom en förordning. Havsplanerna ska delas upp på tre områden: Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet. Förslaget innebär att Havs- och vattenmyndigheten arbetar fram ett förslag och att regeringen sedan fattar beslut. Havsplanerna ska användas som ett vägledande instrument i utnyttjandet av havet och havsbotten som naturresurs. Tanken med planerna är god, de ska underlätta för samspel av olika intressen samt hanteringar av intressekonflikter.

Det finns dock en allvarlig brist i regeringens förslag. Det saknas möjlighet att överklaga de nya havsplanerna.

En verksamhetsutövare som har planer på utvinna naturresurser eller anlägga exempelvis elkablar, gasledningar eller vindkraftverk offshore måste vara ytterst uppmärksam och på eget bevåg aktivt delta i framtagandet av havsplanerna.  I det samråd som ska föregå antagandet av planerna pekas nämligen varken nuvarande eller framtida verksamhetsutövare i områdena ut som obligatoriska samrådsparter. Och när regeringen väl har fattat beslut om en ny havsplan går planen inte att överklaga.

Regeringen motiverar avsaknaden av överklagandemöjlighet med att havsplanerna endast är vägledande underlag till myndigheterna i deras framtida tillståndsprövningar och att de därför inte direkt drabbar enskilda. Om en havsplan skulle inskränka en enskilds rättigheter öppnar regeringen för att en så kallad rättsprövning kan göras. En rättsprövning är emellertid en ren laglighetsprövning och inte en sakprövning av beslutet. Högsta Förvaltningsdomstolen prövar således om regeringen har följt formalia korrekt när man fattat sitt beslut. Inte om själva havsplanen i sig utgör en lämplig grund för hur havsområdena ska användas i framtiden – det vill säga om de ska reserveras för fiske, vindkraft, oljeutvinning, eller helt lämnas ifred på grund av höga naturvärden. 

För att belysa problematiken antar vi att ett område i en havsplan utpekas som olämpligt för vindkraft och att ett bolag utforskar möjligheterna till vindkraft offshore i samma område. För att bolaget ska ha rätt att överklaga havsplanen krävs att man har talerätt, vilket inträffar om man har en rättighet som blir påverkad. Då måste man ha kommit så långt i sina projektplaner att det finns en rättighet att tala om. När en sådan rättighet uppstår är i sig mycket oklart, och någon vägledning finns inte i förslaget till den nya havsförordningen. Frågan om talerätt vid en rättsprövning får prövas särskilt av Högsta Förvaltningsdomstolen – i en juridisk process som inte är gratis att driva. Och även om talerätt skulle ges rör det sig alltså inte om en prövning i sak, utan om en ren laglighetsprövning.

Detta är inte första gången det är aktuellt att rikta kritik mot Sveriges sätt att begränsa möjligheten till överklagande av beslut i förvaltningssammanhang. Inom miljörätten finns dessutom särskilda internationella regler om att allmänhet och enskilda ska ges möjlighet att överklaga beslut.

I en tid där många verksamhetsutövare, särskilt inom vindkraftbranschen, har det ekonomiskt tufft, borde ny lagstiftning vara betydligt mer genomtänkt än den som nu föreslås.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.