Nyligen presenterades resultatet av samtalen om hur vi alla ska arbeta allt längre upp i åren som Göran Hägglund och Göran Johnsson har fört med arbetsmarknadens parter. När vi lever längre måste också arbetslivet bli längre. Samtidigt förändras förutsättningarna på arbetsmarknaden drastiskt här och nu, bland annat genom nya anställningsformer och kompetenskrav.
Globalisering, förändrade affärsmodeller, nya kommunikationsvägar och ökade krav på flexibilitet har resulterat i en förskjutning från fasta anställningar till en ekonomi där allt fler är frilansare. Det innebär att arbetslivet i allt högre utsträckning består av egenföretagare som skapar och verkar i en nätverksekonomi. De är inte anställda utan gör ”gigs”.
För många innebär denna ”gig economy” en frihet. De väljer var, när och hur de vill arbeta. Gränsen mellan arbete och fritid suddas ut. Men det innebär också osäkra villkor och ett svagt socialt skyddsnät för den enskilde, då arbetsmarknadens regelverk inte är utformade för de förändrade förutsättningarna. För vissa kan det dessutom handla om en ofrivillig situation där man utför arbete som lika väl hade kunnat utföras i form av en anställning.
I dagsläget finns det en rad svårigheter förknippade med att sakna fast anställning, exempelvis svårigheter med att få hyra bostad eller få bostadslån. Det drabbar inte minst den unga generationen. För många unga innebär avsaknaden av fast anställning att inträdet i vuxenlivet försenas då möjligheten att flytta hemifrån och få ta kommandot över sina egna liv saknas.
Parallellt sker en utveckling mot ökad robotisering och automatisering som skapar nya arbetsuppgifter men samtidigt slukar tidigare. Oxford-forskarna Carl Frey och Michael Osborne har beräknat att 47 procent av de amerikanska jobben om 20 år kan vara ersatta av digital teknik som robotar och datorer. Enligt en rapport från Stiftelsen för strategisk forskning kan vi räkna med en minst lika dramatiskt utveckling i Sverige.
Jobb som kräver stor social kompetens och kreativitet kommer att finnas kvar, eftersom mänskliga faktorer är svåra att ersätta. Samtidigt kommer analys, forskning och kunskapshantering att få större betydelse.
Utvecklingen gör att vi måste vi säkerställa kompetensutveckling och ett livslångt lärande för alla grupper på arbetsmarknaden – inte bara lågkvalificerade arbetstagare. Det är inte längre bara manuella rutinarbeten som automatiseras, även specialiserad expertkunskap kan digitaliseras, kopieras och spridas. Både företagen och staten måste ta ett aktivt ansvar för att anställda ska ha en möjlighet att ställa om, och parterna behöver lägga fast en linje som tillåter flexibilitet och ger förutsättningar för ett längre arbetsliv.
Även skolan måste förändras. Fokus bör ligga på att ge elever framtidens färdigheter.
För seriösa företag och välutbildade grupper innebär det förändrade arbetslivet möjligheter. Samtidigt känner sig många otrygga och maktlösa när de inte vet vad de kommer att tjäna nästa månad. Allt fler egenföretagare i kombination med förändrade kompetenskrav innebär nya utmaningar både för den svenska modellen i stort och för det fackliga arbetet. Det behövs schysta villkor också i nätverksekonomin för att klara dagens utmaning och samtidigt säkra ett mer hållbart arbetsliv.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
