För att minska rekryteringsgapet i äldreomsorgen hoppas arbetsgivarna kunna genomföra omfattande satsningar på digitalisering och automation av verksamheten. De tekniska lösningarna ska uppskattningsvis ersätta 71 000 anställda av det totala rekryteringsbehovet om cirka 500 000 anställda inom välfärdstjänster fram till 2026 (SKL, 2018).
Samtidigt visade Kommunals stora medlemsundersökning (2017) att 25 procent av de tillfrågade medlemmarna inom äldreomsorgen överväger att lämna yrket inom tre år. I förhållande till den tidigare medlemsundersökningen från 2012 har gruppen som vill lämna ökat med fem procentenheter. Och viljan att lämna är större bland yngre, än bland äldre medlemmar.
Arbetsmiljöverkets nationella tillsyn visar dessutom på en alarmerande situation med närmare 3 500 krav på att åtgärda arbetsmiljöbrister hos hittills 150 besökta arbetsgivare inom äldreomsorgen. Att genomföra en strukturomvandling av en bransch i kris är minst sagt en utmaning.
I Kommunals rapport Välfärdsteknik – för trygghet, hälsa och utveckling i arbetet, framträder en splittrad bild av medlemmarnas upplevelse av digitaliseringen av verksamheten. Den tekniska utvecklingen innebär att många medlemmar dagligen använder digital teknik i arbetet. Införandet av digitala system och informationskommunikationsteknik (IKT) har bidragit till ett förändrat arbetssätt, med nya arbetsredskap och arbetsmoment. Tekniken erbjuder ett brett användningsområde med olika funktionalitet som schemaläggning, planering av insatser, journalhantering och larm.
Medlemmarna vittnar dock om brist på delaktighet och barnsjukdomar vid införandet av digitala system. Tyvärr är det inte självklart att införandet av ny teknik leder till anpassningar av arbetsorganisationen och utveckling av verksamheten. I värsta fall uppstår en situation där både medarbetarna och medborgarna är förlorare. Vittnesmål som detta är vanligt förekommande: ”Skapar stress, appar som inte funkar, tar längre tid, äldre som tycker att det är jobbigt med dessa mobiler. Personal som både funderar på att söka annat jobb och håller på att lämna vården.” Den digitala tekniken som var tänkt att skapa tid till mänsklig kontakt och underlätta i arbetet får i många fall motsatt effekt.
Sammantaget upplever ändå medlemmarna att utvecklingen av digital teknik både innebär för- och nackdelar. Det handlar dels om goda förutsättningar att testa och utveckla verksamheten med hjälp av stödjande teknik, dels om att inkludera digital teknik i skyddsorganisationens arbete i form av risk- och konsekvensanalyser, kontinuerlig kompetensutveckling och digitala skyddsronder. Där de organisatoriska förutsättningarna finns, där arbetsmiljön fungerar och där medlemmarna är involverade och har inflytande över utvecklingen är tekniken en möjliggörare.
Den tekniska utvecklingen har goda möjligheter till att minska rekryteringsgapet och skapa utveckling i arbetet. Kommunal ser många vinna-vinna lösningar för medborgare och medarbetare. Ur ett underifrån- och upp-perspektiv kan den tekniska utvecklingen bidra till att utveckla innehållet i arbetet, att minska medborgarnas stödbehov, ersätta fysiskt och psykiskt tunga arbetsmoment, förbättra arbetsmiljön, utveckla organisationen, stärka den personliga integriteten och öka attraktiviteten till Sveriges viktigaste jobb.
Medarbetarna är välfärdens viktigaste resurs och tillsammans skulle vi kunna åstadkomma mycket mer. Men den akuta krisen i äldreomsorgen måste lösas genom markant ökade resurser och fler kollegor – innan vi förlitar oss på teknikens under. Först då kommer investeringar i nya tekniska lösningar inom vård och omsorg att ge full utdelning.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
