Ny studie: Högt pris för att ge anhörigomsorg

I jämförelse med många andra länder har vi i Sverige hittills haft förvånansvärt lite kunskap om vad anhörigomsorg innebär för omsorgsgivarnas vardagsliv, arbete och försörjning. Även om många upplever det som viktigt och tillfredsställande att hjälpa en anhörig, har internationell forskning också visat på negativa konsekvenser, särskilt om omsorgsansvaret blir omfattande. Vår studie, baserad på enkätsvar från 3 630 personer, visar att detta är fallet även i Sverige.

Studien visar att 42 procent av både kvinnor och män i åldrarna 45-66 år ger anhörigomsorg minst en gång i månaden. För både kvinnor och män gäller att ju mer omsorg man ger, desto större är risken att drabbas. På flera punkter är dock kvinnor mer påverkade än män. Närmare var tredje kvinna som ger omsorg minst en gång i månaden jämfört med var sjätte man uppger att omsorgsansvaret har lett till svårigheter att fokusera på arbetet, och mer än hälften av kvinnorna mot en knapp tredjedel av männen upplever att omsorgsgivandet är psykiskt påfrestande.

Även kvinnors möjligheter att förvärvsarbeta påverkas i högre grad av anhörigomsorg: Av alla som ger anhörigomsorg minst en gång i månaden har 13 procent av kvinnorna och 8 procent av männen minskat sin arbetstid, sagt upp sig eller gått i pension tidigare än planerat som en konsekvens av omsorgsgivandet. Uppräknat till befolkningen innebär det att drygt 90 000 kvinnor och drygt 50 000 män i åldrarna 45-66 år har minskat sin arbetstid eller lämnat sitt arbete på grund anhörigomsorg. Ännu fler uppger att deras inkomster har minskat som en följd av att de ger anhörigomsorg: 114 000 kvinnor och 75 000 män.

Risken att under den senare delen av arbetslivet hamna i en situation där anhörigomsorg får betydande konsekvenser för förvärvsarbete och ekonomi är således långt ifrån försumbar i dagens Sverige.

Majoriteten av alla omsorgsgivare som allvarligt påverkats i sitt arbetsliv och sin försörjning hjälper en äldre person, oftast en förälder. Äldreomsorgens omfattning och kvalitet är därför av avgörande betydelse inte bara för hjälpbehövande äldre utan också för deras anhöriga. I det ljuset är det oroande att äldreomsorgens resurser sedan flera decennier inte har hållit jämna steg med den åldrande befolkningen. Särskilt allvarlig är de senaste årens dramatiska minskning av äldreboenden där nästan var fjärde plats har försvunnit under 2000-talet. Trots att de flesta som får del av äldreomsorgen är nöjda, och trots att de flesta äldre föredrar samhällets insatser framför barnens, är det allt fler äldre som får hjälp av sina anhöriga. 

Äldreomsorgens åtstramningar är ett hot mot både äldre människors och deras familjemedlemmars välbefinnande och välfärd. För att äldre inte ska tvingas förlita sig på sina barns hjälp och stöd måste kommunerna satsa på en väl utbyggd och välfungerande äldreomsorg. Det är en förutsättning för att medelålders döttrar och andra anhöriga till omsorgsbehövande äldre ska kunna förvärvsarbeta och försörja sig på samma villkor som andra.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.