Debatt
Decemberöverenskommelsen
22 september 2015 kl 11:28

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Nu måste den politiska förlamningen brytas

Historiskt har svensk politik kännetecknats av breda överenskommelser i allvarliga situationer. Även om läget ibland varit spänt så har ledande politiker kunnat sätta sig över partiprestigen och finna lösningar. Nu är det rätt tid att visa att ni vill ta ansvar för landet och inte bara för era egna partier.

Det här är en opinionstext

Tyvärr, kära politiker, har jag inte svårt att förstå varför SD växer. Visst spelar debatten om flyktingmottagande en stor roll. Men många mätningar visar också att en stor skillnad mellan SD-väljare och andra väljare är förtroendet för politiker. Och just nu är det få bland de etablerade partierna som på allvar gör sig förtjänta av det förtroendet.

Diskussionen om flyktingsituationen i Europa är på många sätt talande. Vi har en statsminister som är tyst och vars främsta strategi verkar vara att avvakta. Det mest kraftfulla uttalandet de senaste veckorna riktades mot svenskt näringsliv, med en märklig glidning från en diskussion om konsultföretaget Kreabs förhållningssätt till SD till hela det svenska näringslivet. Det är knappast ett uttalande som ökar förtroendet mellan näringslivet och regeringen.

De inbjudningar som gjorts till oppositionen har ofta varit med armbågen, i något slags segerrus över ett val man faktiskt inte vann.

Å andra sidan har vi en opposition som väntar på förslag och som inte är beredd att gå in i diskussion i sak. Vi har sett det förr. Man vill se förslag från regeringen, som man sedan kan skjuta ner i riksdagen. Det är en nålsticksopposition som påbörjades av de rödgröna förra mandatperioden och som nu fulländas av Alliansen.

Men oppositionspolitik som främst går ut på att sabba gick inte hem i valet 2014 (minns att det inte var de rödgröna som vann, det var Alliansen som förlorade) och det verkar inte gå hem i opinionsmätningar i dag.

Historiskt har svensk politik kännetecknats av breda överenskommelser i allvarliga situationer. Även om läget ibland varit spänt, så har ledande politiker kunnat sätta sig över partiprestigen och finna lösningar. 

I dag saknas inte utmaningar som kräver lösningar: Skolan, säkerhetsläget i Östersjön, flyktingsituationen och klimatförändring är några exempel. De kräver alla långsiktiga lösningar för att vara hållbara.

Den ”långsiktighet” som i dag erbjuds är Decemberöverenskommelsen. Vid det här laget får den sägas vara testad och underkänd. Regeringen kan få igenom sin budget, oavsett vilka dumheter den innehåller, men man får knappast igenom någonting annat. Följden blir handlingsförlamning och att politiken utifrån mer ser ut som en sandlåda än som den främsta företrädaren för folkviljan som våra grundlagar talar om. Är det då någon som blir förvånad över att misstron växer?

Det som krävs är inte fler överläggningar eller krav på klara besked eller konkreta förslag. Var och en som jobbat med politik vet att den typen av offentlig förhandling bara handlar om att sätta Svarte Petter i handen på motståndaren. Men det leder sällan till konkreta beslut. Det som krävs är att man sätter sig i det berömda slutna rummet och realförhandlar med målet att nå ett bra resultat, snarare än att få motståndaren att tappa masken.

Innerst inne vill jag trots allt vara optimist. De flesta riksdagsledamöter, oavsett parti, jag träffat, brinner för att göra Sverige bättre. De allra flesta har också den viktiga insikten att även politiker från andra partier vill göra Sverige bättre, även om man har olika uppfattning om vägen dit.

De sakpolitiska skillnaderna i Sverige är, i ett internationellt perspektiv, förhållandevis små och enigheten kring grundläggande värderingar nästan total. 

Det vore naturligtvis skamligt om den grundläggande enigheten inte kunde komma till uttryck i en förmåga att samla sig när läget så kräver. Kära politiker, vill ni mota SD:s framgångar så är det nu rätt tid att visa att ni vill ta ansvar för landet, inte bara för era egna partier.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.