Debatt
Glesbygd
17 augusti 2016 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

”Norrland bara ger och får ingenting tillbaka”

Norrland har genom åren bistått övriga Sverige med välutbildad arbetskraft, vattenkraft, järnmalm och skogsråvara. Vad har vi fått tillbaka för det? Det räcker nu, skriver Tomas Vedestig, kommunalråd i Övertorneå, som vill se en verklig nationell stimulanspolitik med utlokalisering av statlig verksamhet till gles- och landsbygd.

Det här är en opinionstext

Tomas Vedestig
kommunalråd (Övertorneås fria alternativ, ÖFA) Övertorneå

Jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag fick veta att statligt ägda Vattenfall överväger att minska på cirka 40 arbetstillfällen i Jokkmokk, en kommun med cirka 5 000 invånare. För en kommun i den storleken är det milt sagt ett riktigt dråpslag.

Eftersom jag är född och uppvuxen i Övertorneå kommun känner jag igen den obehagliga känsla som uppstår när sådana nyheter kommer. Sedan 1990 har Övertorneå förlorat omkring 450 arbetstillfällen, varav merparten statliga. Inte ett enda ersättningsjobb har vi fått för att lindra konsekvenserna av neddragningarna. Är samma sak nu på väg att hända i Jokkmokk?

En gnutta hopp tändes inom mig när civilminister Ardalan Shekarabi (S) i början på året uttalade sig om att möjligheten till utlokalisering av statliga jobb från storstäderna skulle utredas. Jag lyckades få till stånd ett möte med ministern på våren för att diskutera möjligheten till utlokaliseringar av sådana arbetstillfällen till Övertorneå.

Det framgick ganska klart att en eventuell utlokalisering inte kommer till gagn för glesbygdskommuner som Övertorneå, Jokkmokk eller Pajala. I stället är det troliga scenariot att utlokaliseringar kommer att ske till kommuner i närheten av våra storstäder samt länens regioncentra.

Det i sig är jättebra och roligt för de kommuner som berörs. Men glesbygden då? Vi är i och för sig vana vid att vara kreativa och finna lösningar för att anpassa oss till minskande resurser. Men även för oss finns det en gräns för hur mycket vi kan anpassa oss utan att välfärden och den grundläggande offentliga servicen blir lidande. På längre sikt handlar det om en överlevnadsfråga för många glesbygdskommuner.

Tro det eller ej, men det finns faktiskt människor som vill bo i Norrbotten och i glest befolkade områden. Men för att de ska vara realiserbart behövs arbetstillfällen. Alla kommuner arbetar med näringslivsutveckling, aktiv marknadsföring, etcetera, men det räcker inte. Människor behöver försörjning för att kunna leva, och nej, majoriteten av oss förlitar sig inte på bidrag som en långsiktig hållbar försörjning.

Som ett komplement till kommunernas utvecklingsarbete behövs även en aktiv nationell stimulanspolitik, där en åtgärd är utlokalisering av statliga verksamheter i lands- och glesbygdskommuner. Exempelvis så skulle 20 arbetstillfällen betyda oerhört mycket för en mindre kommun som Övertorneå med 4 800 invånare. Det skapar möjlighet för människor att stanna kvar i kommunen, det stimulerar till nyinflyttning och bidrar till att skapa framtidstro.

Genom årens lopp har glesbygden framförallt i Norrland bistått övriga Sverige med välutbildad arbetskraft, vattenkraft, järnmalm och skogsråvara. Vad har vi fått tillbaka för det? Utarmningen av glesbygden har pågått under många årtionden oavsett vilka som styrt vårt land, blått som rött.

Jag upplever att vi bara ger, men får ingenting tillbaka. Det räcker nu. Ministrar till höger och vänster pratar sig varma om hur hela Sverige ska leva och hur viktigt det är med en levande landsbygd. Medan verkligheten ser annorlunda ut. När får vi se konkreta åtgärder eller åtminstone förslag till åtgärder?  

Man börjar nästan misstänka att det finns en dold agenda i att påskynda den pågående urbaniseringstrenden. Även om det inte är det som är tanken, är det lätt att misströsta då allt fler resurser och arbetstillfällen förläggs i storstäderna. Är det ett sådant Sverige vi vill ha?

Vad är det som säger att det är mer effektivt att bedriva statlig verksamhet i exempelvis Hägersten än i Pajala? Vad det faktiskt handlar om är att skapa incitament för de som vill bo, leva och verka på lands- och glesbygden att faktiskt kunna göra det. Utan en aktiv nationell politik är det svårt - om inte omöjligt.

Avslutningsvis konstaterar jag att Sverige och Europa har stramat åt sina gränskontroller, även om det endast kommer in en bråkdel asylsökande mot hur det var för ett år sedan. En trolig konsekvens av det är att Migrationsverket inte längre har samma behov av boenden för exempelvis ensamkommande flyktingbarn och anläggningar för vuxna asylsökande.

Här i Norrbotten och framför allt de mindre kommunerna har vi lyckats mycket bra med integrationsarbetet för de nyanlända. Jag hoppas verkligen inte att eventuella neddragningar i första hand genomförs i Norrbotten. Förstör inte ett vinnande koncept som kommer att bidra till ett Sverige som är bättre rustat för framtiden.

Våga visa att mångfald alltid är bättre än enfald. Med stor makt kommer också ett stort ansvar och jag säger som Bamse, världens starkaste björn: Är man stark måste man vara snäll.

LÄS MER: Regeringen gör jobbflytten lönsam. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 17 augusti 2016 kl 05:45
Uppdaterad: 17 augusti 2016 kl 16:29

Skribent

Tomas Vedestig
kommunalråd (Övertorneås fria alternativ, ÖFA) Övertorneå