Normkritik

Normkritik mot begränsande normer

Att ifrågasätta vilka normer/regler som helst är inte normkritik. Metoden ska främja att du behandlas som individ och inte utifrån till exempel kön eller bakgrund, skriver Kukkamariia Valtola Sjöberg, MP.

I Dagens Samhälle 28/12 skrev Mustafa Panshiri angående normkritik och jag kände när jag läste artikeln att jag saknade väsentliga pusselbitar som jag vill bidra med.

Artikeln inleds med rubriken ”Normkritik mot vilka normer?” och sen listar Mustafa Panshiri exempel angående företeelser där han undrar om det är normkritik. Till exempel berättar han om en flicka som inte vill bära slöja och som väljer bort den trots familjens missnöje, om skolan som vill separera flickor och pojkar redan från förskoleåldern på gymnastiken, om polisen som anställer en passkontrollant som inte vill ta kvinnor i hand. 

När jag läste artikeln kände jag att det är dags att ta en diskussion om vad normkritik är. Normkritik handlar om att ifrågasätta och agera mot begränsande normer och främja lika rättigheter. Om vi i samhället upptäcker att vi behandlar varandra olika utifrån till exempel kön är normkritik just en metod som sätter ljuset på detta och en metod för att komma till rätta med orättvisor. Normkritik handlar inte enbart om att ifrågasätta vilka normer som helst som finns i samhället utan också i kombination med lika rättigheter. 

Om du till exempel bryter mot lagen har du inte varit normkritisk. 

Nyckeln här är att i normkritiken är det just ordet begränsande och lika rättigheter som är viktigt. Om en flicka inte vill bära slöja och känner att förväntningarna på henne är begränsande är hon i själva verket normkritisk genom att sluta bära slöjan. 

På samma sätt är det inte normkritiskt att separera flickor och pojkar på skolgymnastiken från förskoleklass och framåt som en permanent åtgärd. I debattartikel skriver Panshiri ”När Al-Azharskolan redan från förskoleålder vill separera pojkar och flickor från att delta i idrottslektionerna, kan det kallas normkritik på så vis att det bryter samhällsnormen om att inte könsseparera. Är då detta den sortens normkritik som bejakar och utvecklar den svenska jämställdheten?”. 

Denna företeelse är inte normkritik då den inte främjar jämställdhet och lika rättigheter. Att ifrågasätta vilka normer/regler som helst är inte normkritik. Metoden ska främja att du behandlas som individ och inte utifrån kön, bakgrund, könsidentitet etc. 

En persons, organisations eller arbetsplats handlande får inte påverka andras lika rättigheter och jämställdhet, då är det inte normkritik. Det är begränsande och allra främst främjar inte lika rättigheter mot andra att agera olika mot människor utifrån vilket kön jag uppfattar att personen har. 

Avslutningsvis vill jag svara på den fråga som Mustafa Panshiri skriver i inledningen av sin artikel: ”Normkritik är viktigt, har jag förstått. Men vilka normer är det vi ska vara kritiska mot. Gäller normkritiken även de normer som människor har med sig till Sverige från andra kulturella sammanhang”. 

Det enkla svaret är: ja, det spelar ingen roll vilken bakgrund du har för just om dina begränsande normer som inte främjar lika rättigheter ska ifrågasättas. Det är just det som är normkritik: det ska inte spela någon någon roll vilken bakgrund, kön, ålder etc du har för hur du ska bli bemött. 

Alla förtjänar att få välja att leva sitt liv som fria individer som inte klumpas ihop i sammanhang utifrån begränsande idéer om vem du är utifrån till exempel ditt kön.

Vi är alla bara människor som förtjänar frihet och valmöjligheter att vara den vi vill vara. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.