Funktionsvarierad? Hela debatten

”Nonsensord gör mig inte mindre funktionshindrad”

Varken jag eller någon annan blir mindre funktionshindrad av ett nonsensord som ”funktionsvarierad”. Att P1 använder begreppet i sitt nya program är både oroande och upprörande. Och begreppet motverkar sitt syfte, skriver funktionshindrade Jesper Sandström.

Den svenska begreppsskitnödigheten når nya höjder. Jag besökte häromdagen SR P1:s hemsida och fick syn på det nya programmet ”Funk i P1” som ska behandla funktionshinderfrågor. Sändningen inleddes med en notis om att ”när vi lyssnar ska vi veta att genomgående i det här programmet används ordet funktionsvariation i stället för de värderande orden funktionsnedsättning och funktionshinder”. 

Det kan låta harmlöst, men för mig är denna språkliga beröringsskräck både oroande och upprörande. Vi kan ta mig som illustrativt exempel: Jag är född med cerebral pares, en hjärnskada, och är rullstolsbunden. Min högra hand är ett spastiskt bihangselände som knappt duger till enkla vardagssysslor. 

Det borde vara tämligen okontroversiellt att beskriva mig som såväl funktionsnedsatt som funktionshindrad. Det hade jag såklart gärna sluppit vara, men nu är det så den objektiva verkligheten ser ut. Varken jag eller någon annan blir mindre funktionshindrad av att ersätta ovannämnda begrepp med ett nonsensord som ”funktionsvarierad”. 

Det finns alldeles säkert ett ädelt syfte bakom ordet, men jag tror att den snarare stjälper än hjälper, denna paniska vilja att urvattna alla ord som kan betyda någonting negativt. 

För det första är ”funktionsvarierad” en i mångt och mycket meningslös term eftersom den kan tillämpas på exakt alla människor. Den är otillräcklig för att beskriva min situation. Jag saknar viss funktion och förmåga som ”de normala” – den absoluta merparten av alla människor, har. Än sen då? Jag och min omvärld har att förhålla oss till det – men det är ett faktum, inte en ondsint ”värdering” som behöver bekämpas.

För det andra tror jag att begreppet, som det lanserats, motverkar sitt syfte. Det riskerar att blir ett ännu större osunt fokus på normalitet och begränsande normer om människor i något slags missriktad välvilja försöker sudda ut alla begrepp som antyder att någon är avvikande eller onormal. 

Eller, har jag kanske fel? Borde vi börja kalla synskador för ”synvariation”, övervikt för ”viktvariation” och impotens för erektionsvariation?

Dessutom känns upprördheten över ”funktionshindrad” och ”funktionsnedsatt” som ännu ett utslag av fenomenet ”leta efter kränkning med ljus och lykta”. Det kan omöjligt vara hjälpsamt för någon att tolka varje eventuell negativitet som en potentiell kränkning. 

Jag vet i alla fall med säkerhet att jag och många normavvikande med mig hade mått mycket sämre om det synsättet hade fått genomsyra våra liv. Visst möter man ibland, i egenskap av funktionshindrad, fördomsfulla idioter – och dessa kan med all rätt tillrättavisas, tillochmed ilsket om situationen kräver.

De allra flesta människor är dock såväl välvilliga som respektfulla – och inga hinder övervinns, inga fördomar bekämpas genom att döma ut objektivt beskrivande ord som om de vore för negativt värderande för att få användas.

LÄS REPLIKEN: Funktionsvariation ett begrepp som passar oss.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.