Nöjda saudier viktigt i västs kamp mot IS

Saudiavtalet är uppsagt under former som bäst kan liknas vid inrikespopulistiska. Vilka konsekvenserna för näringslivet och det svenska samhället hanteringen leder till är svåra att överblicka men att det kommer få följder är ställt utom allt tvivel.

Debatten kring uppsägningen har kretsat kring exportintäkter, vilket är missvisande. Många investeringar i Sverige är beroende av kapital från den internationella kapitalmarknaden i allmänhet och av den arabiska i synnerhet. Ett exempel på detta är oljeraffinaderiet i Gullmarn, vårt enda, som kontrolleras av saudiarabiska ägare. Dessa har investerat i Sverige i bland annat förnyelsebara energikällor. Den svenska miljödieseln är bara ett exempel. OK Petroleum, Preem och konsortiet som finansierat Öresundsbron är andra exempel på hur arabiskt kapital investerat i Sverige.

Såväl uppsägningen som formen för denna har inte tagits emot positivt hos dessa investerare. Den tidigare positiva bilden av investeringsklimatet i Sverige har förändrats.

Men det är inte allt. Aktiviteten kring IS har exploderat nu. En stor del av ökningen av stödet till IS kan spåras till den saudiska oppositionen. Detta samtidigt som Saudiarabien, i revolten mot al-Assad, var först ut att stödja den syriska oppositionen med vapen. Vapenförsörjningen till den syriska oppositionen har dessvärre inte visat sig oproblematisk då stora delar av den anslutit sig till IS. IS kontrollerar i dag en lika stor areal som al-Assad men med tillägget att de kontrollerar vattenförsörjningen i regionen. Eufrat och Tigris ligger i dag inom IS-kontrollerat område.

Saudiarabiens tidigare stöd till den syriska oppositionen ska dessutom ses som del av ett regionalt stormaktsspel. Syrien och Iran utgör, som allierade, ett hot mot Saudiarabien och länderna på den arabiska halvön, islams kärnområde.

I avtalet låg mycket mer i vågskålen än vad som framkommit. Motståndarna till samarbetet med Saudiarabien har gjort bilden för enkel och media har gått i fällan. Den enda organiserade opposition som finns i Saudiarabien är nära allierad med IS och är vare sig sekulariserat eller feministiskt inriktad. Det finns i dag krafter inom klanen al-Wahhab, de som kontrollerar juridiska uttolkningen av islam, ett missnöje med hur klanen Saud förvaltar den politiska makten. Missnöjet grundades när Saudiarabien upplät baser för USA inför invasionen av Irak. Att tillåta att ”otrogna” byggde baser i islams kärnområde ses än i dag som en provokation. Usama bin Laden var en av de som tydligast uttryckte sitt missnöje och berövades sitt saudiska pass och medborgarskap för detta.

Regeringen har hela tiden haft att hantera en avsevärt mycket mer komplex situation än vad som framkommit. Å ena sidan en högljudd opinion som vill säga upp alla förbindelser, å andra sidan stora värden och relationer som nu riskeras. Lägger vi till vad som sker i Saudiarabien, med kunskap om hur den saudiska oppositionen är utformad, så utkristalliseras nu bara dystra alternativ. Den saudiska oppositionens tyngdpunkt ligger mycket nära IS agenda. 

Västvärlden tjänar på, i sin kamp mot IS och säkra fortsatta investeringar, att hålla Saudiarabien på gott humör. Detta hade underlättats av ett förlängt, kanske förändrat, samarbetsavtal och definitivt mer av diplomatisk fingertoppskänsla.

Det känns obehagligt att behöva ta Saudiarabiens parti men med de alternativ som gives så finns inget annat val. Den svenska regeringens oförmåga att ge en balanserad och realistisk bild av konsekvenserna av det nu fattade beslutet kan visa sig bli mycket dyrköpta, för alla parter.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.