Nazism

NMR kan stoppas – om politikerna ändrar lagen

I grund och botten har polisen agerat i enlighet med lagen när Nordiska motståndsrörelsen (NMR) har fått tillstånd att demonstrera. Om politikerna vill förändra detta bör de ändra lagstiftningen, exempelvis genom att förbjuda rasistiska och våldsbejakande organisationer.

Återigen har Nordiska motståndsrörelsen (NMR) demonstrerat i centrala Stockholm. Och återigen blir följden att andra människors fri- och rättigheter begränsas.

Nordiska motståndsrörelsen är en uttalat nazistisk militant organisation med målet att skapa en nationalsocialistisk stat utifrån en rasbiologisk världsåskådning. Användandet av våld är en naturlig och central del av organisationens strategi. Flera av deras medlemmar är fällda för våldsbrott och hets mot folkgrupp. Flera är misstänka för brott och utredningar och brottsprocesser pågår.

Med anledning av NMR:s manifestation tvingades flera platser i anknytning till demonstrationens rutt att stänga ner. Bland annat tvingades Stockholm läns landstingsfullmäktige begränsa sin verksamhet. Flera politiska partier behövde också ställa in aktiviteter av säkerhetsskäl. Detta mitt under brinnande valrörelse.

För de flesta som betraktar denna situation kan det synas märkligt och förvirrande att NMR:s demonstrationsfrihet gång på gång ska gå före andra människors fri- och rättigheter. Det är för många medborgare svårsmält att en våldsbejakande organisations demonstrationsrätt ska gå före andras rätt.

Politiker från höger till vänster är upprörda över att polisen beviljat NMR demonstrationstillstånd och efterfrågar förändring. Som jurister som dagligen arbetar med gränsdragningar inom fri- och rättighetsområdet ser vi att politikerna samtidigt riskerar att frånsäga sig ansvaret. Makten för att ändra på detta ligger nämligen i lagstiftarens händer.

Man kan förvisso ifrågasätta om polisen alltid gjort en optimal bedömning av ordnings- och säkerhetsaspekterna, men i grund och botten har polisen agerat i enlighet med lagen. Frågan är därför snarare om man behöver se över lagen.

Yttrandefrihet och den därtill knutna demonstrationsfriheten, mötesfriheten och organisationsfriheten har ett starkt skydd i såväl svensk som internationell rätt. Den garanteras både av vår grundlag, av Europakonventionen om mänskliga rättigheter och av EU-stadgan. Även flera FN-traktat skyddar dessa rättigheter. Det finns dock en väsentlig skillnad mellan dessa rättskällor.

Europakonventionen och EU-stadgan innehåller till skillnad från svensk grundlag en viktig princip som skapats för att ge demokratin förmåga att försvara sig själv. Bestämmelserna innebär att man inte kan hävda en rättighet för att missbruka den.

Bestämmelsen ska tolkas restriktivt och har endast använts i extrema och exceptionella fall där personer eller grupper strävar efter att upprätta en totalitär regim, förespråkar allvarliga krigsbrott eller förnekar förintelsen. Europadomstolen har också varit noga med att påpeka att bedömningen ska ske utifrån gruppens eller personens aktuella agenda, inte enbart på agerande som ligger långt tillbaka i tiden.

Dessa bestämmelser har sitt ursprung i historiska erfarenheter av att personer eller grupper kan utnyttja fri- och rättighetsskyddet för att i förlängningen förgöra demokratin. Det är dock inte orimligt att NMR skulle anses missbruka sin demonstrationsfrihet vid en prövning i Europadomstolen.

Demonstrationsfriheten, liksom yttrandefriheten och mötesfriheten, är dessutom inte på något sätt absoluta rättigheter utan får inskränkas om andra intressen väger tyngre. Dessa avvägningar är givetvis svåra att göra men oundvikliga.

Det är hög tid att lagstiftaren tar sitt ansvar och ser över lagstiftningen. Den fråga som svenska politiker nu bör ställa sig är om svensk lag är tillräckligt nyanserad för att ge polis, domstolar och andra myndigheter redskap för att göra rimliga bedömningar. Detta är frågor som ska lösas i demokratisk ordning genom lagstiftning och rättssäker tillämpning av denna lagstiftning – inte av demonstranter och motdemonstranter i någon form av folkdomstol. Till exempel vore en framkomlig väg är att förbjuda rasistiska och våldsbejakande organisationer.

Lagstiftaren bör också fundera på hur man säkerställer att inte förtroendet för demokratin undergrävs genom att andras fri- och rättigheter gång på gång får stå åt sidan för NMR:s allt mer frekventa demonstrationer.

Vi tror att i förlängningen riskerar denna brist på proportionella avvägningar att leda till att folks tilltro till systemet urholkas. Det skulle vara en mycket olycklig utveckling.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.