Debatt
Skolkommissionen
31 augusti 2016 kl 14:46

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

”Ni står på kommunens - inte elevens sida”

Skolkommissionens uppdrag är att komma med förslag på hur resultatfallet i den svenska skolan kan vändas. Byråkratiskt tänk baserat på bekvämlighet i kommunens planering är knappast lösningen på det problemet.

Det här är en opinionstext

Ulla Hamilton
vd Friskolornas riksförbund

REPLIK Socialdemokraten Bengt Sandblad och konsulten och den före detta kommuntjänstemannen Boel Vallgårda från Uppsala driver en ensidig argumentation gentemot friskolor i sin artikel Skolkommissionen måste ställa sig på elevernas sida om hur fristående alternativ skulle var boven i den svenska skolan. 

Det blir motsägelsefullt när författarnas huvudsakliga uppmaning är att Skolkommissionen ska ställa sig på elevernas sida, men argumentationen utgår ifrån ett kommunalt organisationsperspektiv där det är perfekta skolenheter snarare än den enskilda eleven som tycks stå i centrum. 

Författarna hävdar att eftersom kommunerna måste stå redo för att uppfylla skolplikten medan friskolor själva får bestämma sitt utbud av utbildningsplatser blir kommunerna förlorare. Vad författarna väljer att inte nämna är att den statliga utredningen som föregick skolpengslagstiftningen 2010 slog fast att det handlar om marginella kostnader för oförutsägbara förändringar kopplat till skolplikt. 

Kostnader som enligt den nya lagen ska ses om ett övergripande myndighetsansvar och därför budgeteras vid sidan av skolbudgeten och därmed inte påverkar ersättningar till friskolor i förhållande till kommunala skolor. 

Författarna tycks tro att det bara är kommunerna som lever i oförutsägbarhet. Självklart kan inte friskolor med svängningar i elevunderlaget och fleråriga hyresavtal (dessutom hyror till marknadspris till skillnad från många kommunala skolor) ta ekonomiska förutsättningar för givna. Vi vet också att kommunen i praktiken kan styra resursfördelningen gentemot friskolor genom att exempelvis skapa socioekonomiska viktningar av elevpengen som passar den elevsammansättningen som just den kommunala skolan har.

Och att sänkningar av skolpengen till friskolorna kan komma helt utan framförhållning. Uppsala kommuns agerande är tyvärr ett lysande exempel på detta när de strax före jul 2015, praktiskt taget över en natt, ändrar förutsättningarna för friskolor genom kraftiga förändringar av skolpengen.  

Vi tror på valfrihet. Det finns socialdemokratiskt styrda kommuner som förvägrar sina kommuninvånare alternativ till den kommunala skolan. De borde ju då få dessa ”goda” planeringsförutsättningar som efterfrågas. Men dessa kommuners kännetecken är knappast att de är några framstående skolkommuner. De återfinns ofta i botten i de rankningar som bland annat Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) gör. 

Att många friskolor drivs i aktiebolagsform har varit en förutsättning för att det i dag finns en mångfald i många kommuner. De ideella friskolorna är förstås en viktig del i denna mångfald men saknar ofta förmågan och viljan att etablera sig brett och är därför en liten del av friskolefamiljen. 

Det finns alltjämt de som längtar tillbaka till den tid då det bara fanns kommunala skolor. Då makten låg hos kommunpolitikerna och föräldrarnas och elevernas val av skola var beroende av att politikerna sa okej. Så är det inte i dag, och så vill människor inte ha det. 

Författarna hävdar även att skillnaden i elevsammansättningen mellan skolor har ökat på grund av friskolor. Men då måste de ha missat att det Uppsalabaserade statliga IFAU visat att huvudförklaringen till skolsegregationen är bostadssegregationen, inte friskolor. 

Vi ser gärna att alla i framtiden måste välja skola och att vi på det sättet bryter segregerande mönster. Aktivt skolval ser vi i dag i bland annat moderatledda Nacka och socialdemokratiskt ledda Botkyrka, med goda resultat. Men inte för att statistiken har ett värde i sig, utan att för att varje elev ska få den utbildning som passar den bäst. 

Skolkommissionens uppdrag är att komma med förslag på hur resultatfallet i den svenska skolan kan vändas. Byråkratiskt tänk baserat på bekvämlighet i kommunens planering är knappast lösningen på det problemet. Jag vågar hoppas att Skolkommissionen instämmer i denna bedömning. Visst blir det omständligt när den enskilda eleven går först. Men det är det värt för att värna valfriheten. Undersökningar visar också att åtta av tio håller med oss i detta. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 31 augusti 2016 kl 14:46

Skribent

Ulla Hamilton
vd Friskolornas riksförbund