Sverige har stora problem med en sönderfallande och otillräcklig infrastruktur. Efter årtionden av försummelse från politiken så är behoven stora. Det behövs nyinvesteringar som binder samman Sverige, det behövs höjda ambitioner när det gäller underhåll och i våra större städer krävs särskilda satsningar för att klara människors vardag.
Svensk infrastrukturpolitik tar i dagsläget nästan enbart fasta på den sista pusselbiten och då framförallt genom investeringar i Stockholmsregionen. Synen på det nationella järnvägsnätet kan i bästa fall beskrivas som hoppfull, men orealistisk är en mer korrekt beskrivning. Moderaterna är tyvärr inget undantag.
Stora delar av de livsviktiga stambanorna är i dag i ett miserabelt skick samtidigt som de också lider av kapacitetsbrist. Det saknas helt enkelt utrymme för att köra de tåg som behövs för att människor ska kunna ta sig till jobbet. Att rusta den gamla rälsen är naturligtvis viktigt, men det ökar i sig inte kapaciteten för fler tåg eller är görligt utan att stänga av banorna under många år.
För att på allvar kunna rusta våra stambanor krävs att parallella spår läggs först, om inte landets tågtrafik ska stängas av helt. Vad det skulle göra för arbetspendling och godstransporter är tyvärr ganska enkelt att inse. Bara i mitt hemlän Östergötland så skulle det påverka tiotusentals människors möjlighet till arbete och utbildning.
Läs också
Jag menar att Moderaterna gjort ett allvarligt misstag när vi backade från vallöftet om att bygga höghastighetsjärnväg för att knyta samman södra Sverige mellan Stockholm, Göteborg och Malmö samt för oss vidare ut i Europa. Vi borde i stället fördjupa vårt engagemang och söka samarbete med regeringen kring en lånefinansiering av projektet för att freda annan viktig infrastruktur och underhåll runt om i landet.
Sverige behöver den nya höghastighetsjärnvägen och den behövs nu. Den skulle innebära en historiskt viktig satsning på hållbart resande som kraftigt ökar järnvägskapaciteten och är till nytta för hela landet. I paketet ligger också betydande motprestationer från inblandade kommuner, genom egna investeringar och över hundratusen bostäder som kan släppas fram i nya områden.
Sammantaget främjar det tillväxt, större arbetsmarknadsregioner och minskade utsläppt från trafiken. Den befintliga järnvägen kan i högre utsträckning användas för gods och regional pendeltågstrafik.
Jag förstår att dagens riksdagsledamöter är klämda av tidigare generationers slarv med svensk infrastruktur. Problemen försvinner däremot inte för att man inte låtsas om dem. De blir inte heller billigare att lösa ju längre tiden går.
’Varje skattekrona ska användas där den ger mest nytta’, hör jag ibland från mitt partis företrädare. Det finns betydande problem med ett sådant förrädiskt lockande resonemang. Om det ska tas på allvar så innebär det nämligen att ingen investering kan ske utanför Stockholms län, Öresundsregionen och kanske lite i Göteborg.
Det är naturligtvis angeläget att vardagen fungerar i våra tre större städer, men som parti får vi inte heller blunda för att investeringar behöver ske i hela landet för att hålla samman – och binda samman - hela Sverige.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
