”Ta hjälp av era barn och barnbarn”. Det är rådet vi äldre får från Skånetrafikens trafikdirektör, när bussbiljetten plötsligt ska betalas med en app i telefonen. Nu har ju inte alla barn eller barnbarn, och familjemedlemmar kan bo långt ifrån varandra. Men framförallt tycker Pensionärernas Riksorganisation, PRO, att ett system ska vara så enkelt att alla ska kunna använda det, utan att ta hjälp från andra. 

Skånetrafiken införde i december ett nytt betalningssystem för resor med kollektivtrafiken. Fler resenärer skulle förmås använda appen i sin smartphone när de köper resor. Samtidigt slopades det så kallade jojo-kortet där resenären kunnat fylla på med pengar för sina resor. I stället infördes ett kort där resenären kan fylla på med kommande resor. Det går också använda betalkort för personer som har ett sådant.

I PRO fick vi tidigt reaktioner från oroliga medlemmar inför den kommande förändringen. Vi framförde denna oro till ansvariga inom Skånetrafiken som lovade att informera och som försäkrade att det nya systemet skulle fungera minst lika bra som det gamla och till och med bättre än det gamla.

Nu har det nya systemet använts i drygt en månad. Det finns säkert resenärer som är nöjda, men det finns en stor grupp som är mycket missnöjd. Vi ser det genom långa köer på stationerna till de fåtaliga informationsdiskarna. Vi ser det på insändarsidorna i lokala tidningar där resenärer ger utlopp för sin frustation. Vi hör det inom PRO dit medlemmar ringer och är missnöjda och förbannade.

Det som hänt och händer inom Skånetrafiken är ingen isolerad händelse när digitaliseringen tar ökad plats i vår vardag. Ett honnörsord brukar vara att det ska finnas valfrihet. Förändringen inom Skånetrafiken är att valfriheten för en stor grupp människor har begränsats genom att det gamla kortet som fungerade väl har tagits bort.

Vi har upplevt digitalisering när det gäller betalningar under en lång följd av år. Banker hanterar inte kontanter och det gör inte heller alla butiker. Många känner sig bekväma med smartphones och appar, men en stor grupp ställs utanför.

PRO konstaterar i sitt handlingsprogram att såväl brist på kunskap som tillgång till teknik gör att alla inte kan ta till sig information som förmedlas digitalt. Många får därmed också svårt att kommunicera med myndigheter och företag. Det gäller även frågan om att kunna betala för sig, som i redan nämnda kollektivtrafiken eller när bilen ska parkeras.

PRO motsätter sig inte den digitala utvecklingen men anser att hänsyn måste tas till de som står utanför det digitala samhället.

En miljon svenskar lever i digitalt utanförskap, enligt Internetstiftelsens rapport ”Svenskarna och Internet 2019”. Av dem är omkring 746 000 personer över 65 år. Det krävs lösningar från både samhället och kommersiella aktörer för att göra det möjligt att sköta sina betalningar för dem som kanske inte ens har betalkort eller internet.

PRO:s syn på kollektivtrafiken är att den ska vara tillgänglig för alla – även i glesbygd - och ha låga avgifter. Dessutom vill vi att fler ska kunna använda den, inte minst ur ett miljöperspektiv. Att som första alternativ lyfta fram betalning via en app i mobilen inskränker tillgängligheten för många. Det kan också leda till att allt fler äldre slutar att åka kollektivt.

Det är viktigt att äldre får vara med i samhällsplaneringen, och gärna i ett tidigt skede, för att undanröja problem som kan uppstå med utanförskap och otillgänglighet som resultat.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.