Debatt
Kontanter
5 februari 2020 kl 19:00

Nej till kontanter i kommunerna är olagligt

Simhallar, bibliotek och annan kommunal verksamhet säger allt oftare nej till kontanter. Det här är en form av lagtrots då offentlig verksamhet är skyldig att ta emot kontanter, skriver Björn Eriksson, Kontantupproret.

Det här är en opinionstext

Björn Eriksson
talesperson för Kontantupproret

I flera kommuner finns i dag verksamheter som inte tar emot kontanter. Vi får in rapporter om detta från både större kommuner som Stockholm, Umeå och Eskilstuna som mindre kommuner som Timrå och Hörby. Det kan vara simhallar, bibliotek eller andra tjänster där invånarna betalar en avgift. Dessa kontantstopp brukar motiveras med att det underlättar hanteringen för personalen och att det minskar en påstådd rånrisk.

Vad dessa kommuner glömmer är att när de vägrar att ta emot kontanter så stänger de ute många invånare som av olika skäl inte kan använda digitala betalningsmedel. Dessutom strider det mot lagen.

Offentlig verksamhet, vilket kommunen är, har en skyldighet att ta emot kontanter eftersom det är ett legalt betalmedel. Detta slog Högsta förvaltningsdomstolen fast i ett avgörande 2015 när dåvarande Landstinget Kronoberg ville stoppa kontant betalning av vårdavgifter. Landstinget fick därefter backa från sitt beslut.

Kommunerna ska enligt lagen behandla alla invånare lika och verksamheten ska inte bedrivas i vinstsyfte. Äldre, sjuka, barn eller funktionshindrade – alla ska ha samma rätt att kunna nyttja den offentliga servicen. Kommuner som nekar människor tillträde, trots att verksamheten är till för just dem, tar inte sitt lagstadgade ansvar.

Alla invånare har rätt att kunna besöka kommunens bibliotek eller simhall. Att erbjuda kontant hantering är ytterst en fråga om solidaritet.

Motiveringen säkerhetsskäl är dessutom underlig. Det finns inget som pekar på att säkerheten hotas av kontanter. En eventuell rånare hittar nog bättre byten än ett biblioteks enstaka förseningsavgifter. Det hela låter som ett svepskäl för att inte behöva ta emot kontanter. Kommunerna tycker att det är besvärligt att hålla reda på en kontantkassa.

Läs också debattartikeln.

Det här ofoget att sätta stopp för kontanter kan kommunerna hålla på med ända tills någon protesterar och överklagar. Om det prövas av domstol är utgången tämligen given och kommunen förklaras skyldig att ta emot kontanter. Att köra på med en olaglig modell ända tills någon säger stopp kan inte kallas för ett ansvarsfullt agerande, utan är en form av lagtrots som ingen är betjänt av.

Riksdagen har nyligen beslutat om en ny lag som säger att bankerna är skyldiga att erbjuda kontanthantering i hela landet. Att lagen tillkommit visar att politikerna på nationell nivå till slut börjar vakna och inser att det finns stora faror med ett kontantlöst samhälle. Utan kontanter står vi oss slätt den dagen strömmen går, kortterminalerna slutar fungera eller illasinnade aktörer stör våra betalsystem. Med kontanter så är vi betydligt tryggare.

Våra kommuner borde därför föregå med gott exempel och värna kontanterna. Kommunal verksamhet ska inte fungera som vilken affärsdrivande verksamhet som helst.

Vi vill därför rikta en fråga till Sveriges alla politiker på kommun- och regionnivå: Står ni upp för att alla invånare i er kommun ska ha möjlighet att betala med kontanter i framtiden?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 5 februari 2020 kl 19:00
Uppdaterad: 6 februari 2020 kl 14:50

Skribent

Björn Eriksson
talesperson för Kontantupproret

Nästa artikel

Debatt
Kollektivtrafik
27 januari 2020 kl 19:00

PRO: Alla kan inte köpa biljett i en app

Köp biljett i appen – klarar du det inte själv: ta hjälp av barn och barnbarn. Skånetrafikens nya besked till resenärerna inskränker tillgängligheten till kollektivtrafiken och risken är nu att äldre slutar åka kollektivt, skriver Jan Andersson, ordförande PRO Skåne.

Det här är en opinionstext

Jan Andersson
ordförande PRO Skåne

”Ta hjälp av era barn och barnbarn”. Det är rådet vi äldre får från Skånetrafikens trafikdirektör, när bussbiljetten plötsligt ska betalas med en app i telefonen. Nu har ju inte alla barn eller barnbarn, och familjemedlemmar kan bo långt ifrån varandra. Men framförallt tycker Pensionärernas Riksorganisation, PRO, att ett system ska vara så enkelt att alla ska kunna använda det, utan att ta hjälp från andra. 

Skånetrafiken införde i december ett nytt betalningssystem för resor med kollektivtrafiken. Fler resenärer skulle förmås använda appen i sin smartphone när de köper resor. Samtidigt slopades det så kallade jojo-kortet där resenären kunnat fylla på med pengar för sina resor. I stället infördes ett kort där resenären kan fylla på med kommande resor. Det går också använda betalkort för personer som har ett sådant.

I PRO fick vi tidigt reaktioner från oroliga medlemmar inför den kommande förändringen. Vi framförde denna oro till ansvariga inom Skånetrafiken som lovade att informera och som försäkrade att det nya systemet skulle fungera minst lika bra som det gamla och till och med bättre än det gamla.

Nu har det nya systemet använts i drygt en månad. Det finns säkert resenärer som är nöjda, men det finns en stor grupp som är mycket missnöjd. Vi ser det genom långa köer på stationerna till de fåtaliga informationsdiskarna. Vi ser det på insändarsidorna i lokala tidningar där resenärer ger utlopp för sin frustation. Vi hör det inom PRO dit medlemmar ringer och är missnöjda och förbannade.

Det som hänt och händer inom Skånetrafiken är ingen isolerad händelse när digitaliseringen tar ökad plats i vår vardag. Ett honnörsord brukar vara att det ska finnas valfrihet. Förändringen inom Skånetrafiken är att valfriheten för en stor grupp människor har begränsats genom att det gamla kortet som fungerade väl har tagits bort.

Vi har upplevt digitalisering när det gäller betalningar under en lång följd av år. Banker hanterar inte kontanter och det gör inte heller alla butiker. Många känner sig bekväma med smartphones och appar, men en stor grupp ställs utanför.

PRO konstaterar i sitt handlingsprogram att såväl brist på kunskap som tillgång till teknik gör att alla inte kan ta till sig information som förmedlas digitalt. Många får därmed också svårt att kommunicera med myndigheter och företag. Det gäller även frågan om att kunna betala för sig, som i redan nämnda kollektivtrafiken eller när bilen ska parkeras.

PRO motsätter sig inte den digitala utvecklingen men anser att hänsyn måste tas till de som står utanför det digitala samhället.

En miljon svenskar lever i digitalt utanförskap, enligt Internetstiftelsens rapport ”Svenskarna och Internet 2019”. Av dem är omkring 746 000 personer över 65 år. Det krävs lösningar från både samhället och kommersiella aktörer för att göra det möjligt att sköta sina betalningar för dem som kanske inte ens har betalkort eller internet.

PRO:s syn på kollektivtrafiken är att den ska vara tillgänglig för alla – även i glesbygd - och ha låga avgifter. Dessutom vill vi att fler ska kunna använda den, inte minst ur ett miljöperspektiv. Att som första alternativ lyfta fram betalning via en app i mobilen inskränker tillgängligheten för många. Det kan också leda till att allt fler äldre slutar att åka kollektivt.

Det är viktigt att äldre får vara med i samhällsplaneringen, och gärna i ett tidigt skede, för att undanröja problem som kan uppstå med utanförskap och otillgänglighet som resultat.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 27 januari 2020 kl 19:00
Uppdaterad: 3 februari 2020 kl 10:48

Skribent

Jan Andersson
ordförande PRO Skåne