Nej till boende i utsatt område ett steg mot frihet

REPLIK Doktoranderna Lovisa Häckner Posse, Mirjam Katzin och Maria Persdotter kritiserar (19/3) regeringens planerade förändringar som innebär att asylsökande inte längre ska kunna bosätta sig enligt lagen om asylsökandes eget boende (ebo) i områden som klassas som särskilt utsatta. Debattörerna menar att förändringarna fokuserar på fel saker och kritiserar Socialdemokraterna för att därigenom överge en politik för ökad jämlikhet.

Som företrädare för kommuner som under flera decennier sett barn läsa läxor i trapphusen och mött vuxna som sover i skift i små lägenheter i våra miljonprogramsområden – på grund av ett okontrollerat ebo – kan vi inte hålla med. Det är varken jämlikhetsskapande, moraliskt eller särskilt klokt politiskt att fortsätta med ett system som helt uppenbart lämnar asylsökande vind för våg i ett nytt land, samtidigt som vi som samhälle har kunskap om dess negativa konsekvenser.

När lagen om eget boende lanserades 1994 gjorde den det som en frihetsreform med målet att bidra till en snabbare etablering av nyanlända i Sverige genom att minska omhändertagandet och förbättra integrationen. Tanken var god.  

I dag vet vi att mer än hälften av alla asylsökande i Sverige bosätter sig i eget boende. Vi vet att de ofta bosätter sig i redan trångbodda områden hos släktingar, vänner eller bekanta med risk för att såväl de asylsökandes som värdfamiljers integrationsprocess försvåras. En del hamnar också i händerna på skrupelfria aktörer som utnyttjar asylsökandes utsatta situation för att bedriva illegal handel med svartkontrakt. Ebo har utvecklats till att bli en av de starkast bidragande orsakerna till att segregationen i landet ökar. 

Ett misslyckat ebo leder ofta till flyttkaruseller och osäkra boendeförhållanden där de som drabbas allra hårdast är barn, med risk för usel boendemiljö, negativ skolpåverkan och långsiktigt negativa samhällseffekter. Dagens obefintliga kontroll av det egna boendet bidrar dessutom till framväxten av en illegal bostadsmarknad. I Malmö har exempelvis det kommunala bostadsbolaget, MKB, hittat exempel på hur ett trettiotal personer har stått skrivna i en trea. Detta är en orimlig ordning.

Att regeringen nu vill begränsa rätten till ebo i socioekonomiskt svaga områden är ett bra första steg för att skapa ordning och reda i mottagandet och förbättra integrationsförutsättningarna för asylsökande och nyanlända. Vi vet att boende i dessa områden i dag är de mest utsatta: här är arbetslösheten ofta högre, otryggheten större och skolresultaten lägre än i andra delar av landet. Att låta dessa områden bära upp en stor del av Sveriges mottagande är direkt osolidariskt.

I förlängningen bör regeringen i stället se till att avskaffa ebo helt. Fler delar av Sverige och fler kommuner i Sverige behöver ta ett gemensamt ansvar för svenskt mottagande. På så sätt skapas bättre förutsättningar för att fler asylsökande och nyanlända ska kunna etablera sig, för att efter uppehållstillstånd kunna flytta vidare på egen hand om så önskas.

Vi är övertygade om att detta i längden också ökar människors frihet, vilket var hela tanken med lagen om eget boende när den lanserades. För om det är något vi vet så är det att trångboddhet, segregation och social misär inte gör det.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.