REPLIK Den tidigare jämställdhetsministern Nyamko Sabuni skriver i sitt debattinlägg att den av regeringen föreslagna lagen om kvotering blir ett slag i luften. Jag håller inte med. Majoriteten av de som tar en akademisk examen är kvinnor och de utgör hälften av den aktiva arbetskraften i Sverige. Det är en myt att det skulle vara brist på lämpliga kvinnliga kandidater med rätt kompetens och tung yrkeserfarenhet. Det går inte längre att säga att det inte finns tillräckligt med kompetenta kvinnor, för det gör det.
En studie från det internationella konsultbolaget McKinsey visar att det är långt till jämställdhet i Europa men att Sverige klarar sig hyggligt vid en europeisk jämförelse – problemet är att väldigt lite hänt de senaste åren. Studien visar också att en majoritet av höga chefer anser att könsbalans är viktigt för företagens resultat, samtidigt som alltför få företag har frågan om jämställdhet högt upp på dagordningen.
Det är emellertid viktigt att vi arbetar med förebilder och en ojämn styrelse skapar inte incitament att välja in fler kvinnor. De stora problemen med att få till jämställd rekrytering i näringslivet är att rekryterarna inte lyfter blicken och söker bredare efter kompetensen. Om de som rekryterar inte ser att det finns fler kompetenta kvinnor än de som redan sitter där leder det naturligtvis till svårigheter att rekrytera fler kvinnor.
Valberedningarna arbetar i dag huvudsakligen utifrån sina informella nätverk när de söker nya styrelseledamöter och eftersom en majoritet av valberedningarna helt saknar kvinnor är det inte konstigt att manliga kontaktytor dominerar. Män väljer allt för ofta män.
Kvinnor har givetvis ett eget ansvar, men jag tror att vi snabbare kommer tillrätta med ojämvikten om vi har en lag i ryggen. En av de tyngre invändningarna mot kvotering är att lagstiftning inskränker ägarnas rätt. Men all lagstiftning inskränker alltid någons frihet. Det gäller rökning, bilbälten eller diskriminering – och detta kvinnliga underskott är en form av diskriminering.
Det många inte tänker på är att män alltid har blivit informellt kvoterade och med en stark manlig dominans i både styrelse och valberedning blir det onödigt svårt för kvalificerade kvinnor att ta plats. De män som idag sitter i börsbolagsstyrelser är väldigt anlitade och sitter ofta i flera bolag. Ett sätt att få in fler kvinnor i styrelser kan vara att öka omsättningen på ledamöterna, i dag är det nästan som ett ”livslångt” åtagande att sitta i en styrelse. Ett annat sätt är att använda alternativa verktyg som exempelvis externa rekryteringstjänster vid val av styrelse.
En annan studie från AllBright, visar att kvinnor enbart utgör 20 procent av börsbolagens ledningsgrupper, så även här finns således stort utrymme för förbättring.
Det ena bör emellertid inte utesluta det andra. Nyamko Sabuni anser att kvotering är ett sätta förminska kvinnors rätt till karriär. Jag anser emellertid att det finns fördelar med att arbeta på flera nivåer parallellt om man vill uppnå nödvändig förändring. En jämnare styrelser skapar, enligt mig, incitament att välja in fler kvinnor även på ledningsnivå.
Regeringens lagförslag, som presenterades i fredags, innebär att styrelserna i börsbolag och statliga bolag ska ha minst 40 procent av vardera kön senast år 2019.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
