Debatt
Neddragningar
3 juni 2019 kl 12:45

Nedskärningarna trasar sönder barnen

Nedskärningarna skadar inte bara barnen och deras skolgång, utan försämrar också kontakten och samarbetet mellan skola och föräldrar, menar initiativtagarna till Skolföräldraupproret, som ansluter sig till lärare och skolledares protester.

Det här är en opinionstext

Nu samlas vi föräldrar i Skolföräldraupproret för att hand i hand med skolledare och lärare resa oss mot de kommunala effektiviseringskraven på skolan. Neddragningarna förstör skolgången för våra barn och arbetsglädjen för våra barns skolpersonal.

Trots att Sveriges ekonomi under lång tid gått för högtryck minskar de flesta kommuner satsningarna på våra barns utbildning. Motiven varierar lokalt, men SKL har formulerat övergripande skäl till att uppmana kommuner att skära ned: Befolkningen lever längre och därmed ökar antalet äldre, och Sverige har en befolkningstillväxt så att antalet barn ökar.

Sverige står inför fler utmaningar än så. Den sämsta strategin för att möta samhällets nya uppgifter är att skära ned på nuvarande och nästa generations utbildning. Det är genom att många klarar en grundutbildning som Sverige får bäst möjligheter att lösa samhällsutmaningar. Nedskärningarna nu kostar långt mer än de smakar!

Ett av fyra barn klarar inte grundskolans kunskapskrav. Nära var sjätte går ut nian utan betyg för att komma in på gymnasiet. Värst drabbade blir de barn och unga som behöver skolan mest. Det är maskrosbarn och barn från hem utan utbildningsbakgrund. Det är barn som behöver undervisas i mindre grupper och barn  som behöver läs- och skrivhjälp. Barn som behöver tät vuxenkontakt eller specialkompetens - och nästan alla barn med någon form av funktionsnedsättning. Det är allt fler som inte passar in i de skolor som kommunerna ”effektiviserar”!

Några av våra barn trasas sönder i skolrelaterad psykisk ohälsa. Ett växande antal skadas av miljön och klarar inte att gå i skolan. Det finns ett klart samband mellan det stora antalet hemmasittare och kringskurna resurser i deras skolor.

I takt med att kommuner och myndigheter kräver att skolpersonal ska göra mer med allt mindre resurser ökar också oron hos barnen. I många skolor råder en arbetsmiljö som är omöjlig för undervisning. Ofta ser vi att de barn som påverkas mest av bristen på skolstöd pekas ut som oroshärdarna.

Mellan oss föräldrar skapas en rädsla för varandras barn. Och barn får en upplevelse av att de kamrater som har behov av skolstöd är omöjliga människor. Om skolan hade mer personal  och kunde variera undervisningsformer och gruppstorlekar skulle de barn som idag blir bråkstakar istället kunna lotsas in i positiva roller.

Alltför ofta tvingas vi föräldrar in i uppslitande konflikter med den skola vi önskar ha gott samarbete med. Men att skolgången inte fungerar för våra barn är inte lärares eller rektorers fel. Kommunerna ger helt enkelt inte förutsättningar så att skollagens rättigheter når alla barn – och det måste uttalas högt. Det är därför så efterlängtat att vi reser oss tillsammans!

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.