Anhörigvård

​​​​​​​Närstående blir sjuka av den svenska cancervården

I sin debattartikel uppmanar Alexandra Charles von Hofsten och Göran Sjönell politiker att ge anhörigvården en plats i den politiska debatten. De menar att anhörigvården är kvinnofälla. Men det är inte bara kvinnor som går i fällan, utan alla!

Replik. Runt varje cancerdrabbad finns ett antal anhöriga som också påverkas av cancerbeskedet. Ofta tar närstående på sig rollen som projektledare. De tar hand om hemmet, koordinerar vården och håller koll på medicinering. Den sjuke står i fokus, familjen anpassar sig, tar ett steg tillbaka och slår ibland knut på sig själva för att få vardagen att gå runt.

Ansvaret som läggs på den sjukes närstående kan kännas övermäktigt och ingen klarar av att vara en supermänniska hela tiden.

Forskning visar att anhöriga till cancersjuka löper hela 25 procent högre risk att bli sjukskrivna än andra. Depression, stress och hjärtproblem är några exempel på vad som drabbar närstående som har en vårdarroll. Män under 64 år står för den allra största sjukligheten och det är i den gruppen som sjukvårdskostnaderna ökar mest.

I rollen som vårdare är det både arbetsuppgifterna, ansvaret och bristen på information som tynger. Enligt patientlagen ska närstående ges möjlighet att medverka vid utformning och genomförande av vården, men vi ser hur informationen brister.

Tillsammans med Regionalt cancercenter syd (RCC Syd) har Cancerkompisar ställt ett antal frågor till anhöriga till cancerdrabbade. Fyra av tio (37,3 procent) svarar att de inte har fått information om de olika behandlingsmetoder som finns. Ännu fler, sju av tio (72,2 procent), har inte fått information om den cancerdrabbades rätt till ny medicinsk bedömning. Detta kan tyda på att patienterna själva inte får reda på, eller kan ta till sig, denna lagstadgade möjlighet.

Mer än hälften (51,4 procent) är eller har varit sjukskrivna med anledning av sin anhörigssituation. Av dessa var det bara hälften som fick information om närståendepenning när de blev sjukskrivna. Nästan sju av tio (66,2 procent) har inte fått information om anhörigstöd.

Vi måste arbeta preventivt genom att fånga upp de anhörigas behov av stöd och information i ett tidigt skede. Stöd ska ges särskilt i de kritiska lägena under sjukdomsprocessen, som vid diagnostillfället och i det palliativa skedet. Samverkan mellan personal och anhöriga ska ses som en självklar del i vården.

Vad behöver då göras för att det ska bli verklighet? Detta är våra förslag:

  • Att vårdpersonal informerar om de anhörigföreningar som finns.
  • Att vårdpersonal informerar patienter och anhöriga om deras rättigheter och möjligheter på ett strukturerat sätt.
  • Att nationella riktlinjer för anhörigstödet tas fram av civilsamhället och vården gemensamt.

Det är bra att Alexandra Charles von Hofsten och Göran Sjönell lyfter frågan om anhörigas situation, som berör både kvinnor och män. Det finns 2,6 miljoner människor i Sverige som lever i skuggan av cancer. Denna grupp anhöriga löper stor risk att själva drabbas av sjukdom och informationen till dem brister.

Det är tufft att vara anhörig och politiken måste därför se till att stöd erbjuds. Var finns det engagemanget i valdebatten?

Cancerkompisar

Cancerkompisar är en idéburen, icke vinstdrivande organisation som driver en förmedlingstjänst på nätet där anhöriga får kontakt med andra som är eller har varit i samma situation.

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.